Varning. Det kan förekomma spår av Cynism och sarkasm i inlägget, men bara ytterst lite. Känner du obehag kontakta genast psykolog. Eller slå på Nordpolen med Skimret.
För att spinna vidare på föregående inlägg så fortsätter vandringen på temat musik och industri. Musikindustri. För visst är det väl så att det är musikindustrin som jämrar sig mest i nedladdningsdebatten. Fan tro’t, när de förmodligen bränner ofantliga summor på reklam för sina artister, utan att de sedan få dessa tillbaka genom ökad försäljning så är det klart de blir sura. Deras marknadsstrategier fungerar inte längre. Människor vill inte betala för skit länge, med de tar det gärna om det är gratis. Gratis är ju alltid gott.
Tomma burkar skramlar som sagt mest. Musikindustrin sjunger sin klagosång och artisternas och musikens tid är förbi?
Ne så är det självklart inte, men det är väl inte konstig att folk inte vill betala för deras musik när den är så förbannat dålig och intetsägande. Jag nämner inga namn, men det finns ju en del kommersiella krafter i det här landet och i hela världen som trodde de kommit på det ultimata sätter för överlevnad. En pakt där några aktörer är producenter av musiken, några andra distrubutör av musiken, låt oss kalla dem hit- radio- eller tv-kanaler, krydda det hela med lite härlig reklam för hamburgare, mobilringsignaler och finlandskryssningar. Låt de icke ont anande människorna betala hela kalaset genom konsumtion av just skärpmusik, skräpmat och skärpsemestrar.
Men någonstans gick det fel, hamburgare och Finlandsresor sålde lika bra som aldrig förr, men något hade hänt på musiksidan. När folk upptäckte att musik fann att tillgå helt gratis var det ingen som ville betala för den längre. Inte så konstigt, de som lyssnar på dessa radiostationer är egentligen inte intresserade av musik. Så varför skulle de då vilja betala för den. Det vore ju som att jag skulle betala för att gå på fotboll, ne just det inte troligt.
Den enda anledningen till att de står ut med att lyssna på det detta reklamradioskval. Det är att de helt enkelt inte hör hur musiken låter, de har möjlighet att koppla bort den och slipper på så vis störas av den. Skivor och musik säljer fortfarande, produkter som är av hög kvalité och som uppskattas av sin publik kommer alltid att sälja sig själva. Men då man utnyttjar människors godtrohet och massproducerar saker till dem som de egentligen inte behöver kommer man förhoppningsvis förr eller senare att skjuta sig i foten. Vi kan bara hoppas att massmusikindustrin och reklamradion går en snabb död till mötes. Det skulle rädda många människors ur den djupa koma de befinner sig i och på så vis vara till oerhörd nytta för samhället, jag tror tamejfan att mängden våldbrott och machoattityd skulle minska.
För att spinna vidare på föregående inlägg så fortsätter vandringen på temat musik och industri. Musikindustri. För visst är det väl så att det är musikindustrin som jämrar sig mest i nedladdningsdebatten. Fan tro’t, när de förmodligen bränner ofantliga summor på reklam för sina artister, utan att de sedan få dessa tillbaka genom ökad försäljning så är det klart de blir sura. Deras marknadsstrategier fungerar inte längre. Människor vill inte betala för skit länge, med de tar det gärna om det är gratis. Gratis är ju alltid gott.
Tomma burkar skramlar som sagt mest. Musikindustrin sjunger sin klagosång och artisternas och musikens tid är förbi?
Ne så är det självklart inte, men det är väl inte konstig att folk inte vill betala för deras musik när den är så förbannat dålig och intetsägande. Jag nämner inga namn, men det finns ju en del kommersiella krafter i det här landet och i hela världen som trodde de kommit på det ultimata sätter för överlevnad. En pakt där några aktörer är producenter av musiken, några andra distrubutör av musiken, låt oss kalla dem hit- radio- eller tv-kanaler, krydda det hela med lite härlig reklam för hamburgare, mobilringsignaler och finlandskryssningar. Låt de icke ont anande människorna betala hela kalaset genom konsumtion av just skärpmusik, skräpmat och skärpsemestrar.
Men någonstans gick det fel, hamburgare och Finlandsresor sålde lika bra som aldrig förr, men något hade hänt på musiksidan. När folk upptäckte att musik fann att tillgå helt gratis var det ingen som ville betala för den längre. Inte så konstigt, de som lyssnar på dessa radiostationer är egentligen inte intresserade av musik. Så varför skulle de då vilja betala för den. Det vore ju som att jag skulle betala för att gå på fotboll, ne just det inte troligt.
Den enda anledningen till att de står ut med att lyssna på det detta reklamradioskval. Det är att de helt enkelt inte hör hur musiken låter, de har möjlighet att koppla bort den och slipper på så vis störas av den. Skivor och musik säljer fortfarande, produkter som är av hög kvalité och som uppskattas av sin publik kommer alltid att sälja sig själva. Men då man utnyttjar människors godtrohet och massproducerar saker till dem som de egentligen inte behöver kommer man förhoppningsvis förr eller senare att skjuta sig i foten. Vi kan bara hoppas att massmusikindustrin och reklamradion går en snabb död till mötes. Det skulle rädda många människors ur den djupa koma de befinner sig i och på så vis vara till oerhörd nytta för samhället, jag tror tamejfan att mängden våldbrott och machoattityd skulle minska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar