uppehåll.

Elias har haft semester och försöker nu lära sig att spela gitarr, således har han inte tid att blogga för tillfället.

den ultimata förfiningen för förnedring av mänskliga varelser

De ringer från jobbet, jag ska inte alls få jobba på måndag, utan bara på tisdag, onsdag och kanske torsdag. Efter det vet de inte. Jag känner mig som en livegen. Utan någon som helst trygghet, utan vetskap över ifall jag kommer få ihop till en lön att täcka mina utgifter med. De ringer när de behöver mig, annars är jag bara skrot. Jag undrar ifall man kan känna sig mer värdelös. Vore jag ett köksredskap skulle jag vara en potatispress, jag används väldigt sällan.

Bemanningsföretagen är den ultimata formen för mänskligt förnedrande. Som arbetare är man bara nyttig då man jobbar, annars är man ett problem. Men som arbetare ska man vara till förfogande dygnet runt. Jag blev lovas i minst en månad, med goda chanser till mer. - Ok fine, tänkte jag. En månad är lite lite, men det får gå. Jag går gladeligen med på dealen och nu står jag här med 16 säkra arbetstimmar nästkommande vecka. Way out west är bara att glömma, den digitala systemkameran får jag se mig i stjärnorna efter och resan till Berlin har jag tur ifall jag har råd att ta mig till flyget.

Bemanningsföretagen är de lägsta av de lägsta. De kallar sig jobbmäklare, vilket ju bara namnet ger allergiska utslag. Yrket mäklare är väl inte det som inhyser mest respekt och trygghet hos mig. De mäklar inte ens jobb. Jag får ju själv söka alla jobb och sköta med mesta av arbetet. Det vore skillnad ifall de kontaktade mig med tjänster de tror skulle passa. Inte heller underlättar de nämnvärt för företagen, de riktiga företagen. De måste fortfarande utannonsera sina tjänster och vara med vid rekryteringsprocessen. Bemanningsföretagen har lyckats skapa behov av en marknad som vi egentligen inte har behov utav. De fyller ett hål som inte existerar. De tränger sig in som en mellanhand och tar en bit av kakan. Själva behöver de knappt lyfta ett finger, mer än att skapa en hemsida. Där företag kan annonsera och människor kan söka jobb. Bemanningsföretagens uppgift kan liknas vid det arbete som förr i tiden utfördes av de personer som satt i telefonsystemets växlingsstationer, alltså att koppla personer. Tänk om vi skulle införa det systemet igen.

• Hej, jag skulle vilja telefonera till Olle Andersson på Sveavägen 14.

• Ja, var så god och vänta ett ögonblick så kopplar jag dig.

Modern version.

• Hej jag skulle vilja söka ett jobb på blablabla-företaget.

• Ja, registrera ditt cv på vår hemsida så kan du söka jobbet sen.

Eller som en tolk för två personer som talar samma språk. En påhittad tjänst för för ett behov som inte finns. Jag menar varför behöver vi förmedlare för att ta kontakt med varandra. Jag vinner iallafall ingenting på det, jag blir ställd på gatan så fort jag inte behövs. Jag utför ett dagsverke och måste hela tiden leva med en oro för när nästa gång jag kommer få chansen att tjäna några slantar.

Deras affärsmetoder bygger på en slags ut-och-invänd herre/slav dialektik. Herren och slaven är inte längre beroende av varandra för sin fortlevnad. Endast slaven, (det vill säga jag) är beroende av herren, (det vill säga bemanningsföretetaget). Det är inte ett värdigt liv och det sker inom lagar och kollektivavtalens gränser. Vad hände med tryggheten. Varför är jag en sådan mes, när ska jag börja ställa krav och inte bara vara en simpel mottagare.

tågen går, i samma spår, från år till år

Uppdatering en gång i veckan, det är vad som gäller nu för tiden. Ena stunden sker det så mycket att ingen tid finns för uppdatering och i nästa så lite att inget finns att skriva om. Just nu befinner jag mig i det senare statidet. Svårt att undvika att falla i dagboksträsket, men så mycket kan jag väl säga att de jag ägnar mina dagar åt för tillfället är någon timmes slösurfning, se ifall det hänt nått nytt på Internet sen igår, det här följs av ett par timmars läsning och sedan glider dagen så sakta från eftermiddag till kväll genom mållösa utflykter på stadens gator med omnejd. Men på måndag är det slut med livet som filosoferande romanfigur, då är det dags att börja knega.

Tack och hej, vegetarisk pastej.

Lex Orwell

Då sitter vi nu här under övervakning. Lagen om FRA's rätt till övervakning är genomförd och antagen. Det sägs att det var en omgjord modell som antogs, att lagen skrevs om för att få till en kompromiss. Den egentliga meningen med omskrivningen av lagen var för att blidka motståndarna och då främst de 4-5 inom regeringspartierna som hotade att fälla lagen. Partipiskan åkte fram och bråkstakarna rättade in sig i leden, som det så fint heter. Motståndarna röstade mot sin övertygelse. Jag kan verkligen se framför mig hur Maud Olofsson slår med oxpiskan framför Frederick Federley

Hur är det då med omskrivningen av lagen, ja inte mycket där inte. Själva grunden för lagens möjlighet förutsätter en kräkning av den personliga integriteten. Lagtexten i sig är inte med ett ord förändrad. Alltså att FRA har rätt att övervaka all trafik som går över Sveriges gränser, både i etern och i kabel, det här med motivet att motverka yttre hot. FRA avgör själva vad som anses var just yttre hot, vilket i sig är en formulering som är extremt otydlig. I stort sätt kommer det nu att innebära att staten med stöd i lagen har rätt att övervaka alla medborgare, vilka vi har kontakt med, vilka sidor på Internet vi besöker, ifall vi köper något över Internet, vart vi åker på semester, ja i stort sätt vad vi än gör. För hur vi än bär oss åt i dagens samhälle så lämnar vi elektroniska spår efter oss. Vad och vart vi handlar genom våra betalkort, vad vi säger och var vi befinner oss genom våra mobiltelefoner är bara två exempel på elektronisk spår som vi lämnar efter oss.

De oerhörda krafter inom regeringen som verkat för lagen och den brådska det varit för att få den godtagen är tror jag inte bara för att man vill skynda sig att bekämpa ”yttre hot”. Utan istället rör det sig om att legalisera en verksamhet som pågått under decennier. Vi har alltså redan blivit övervakade under hela vår livsstil, men utan att det funnits stöd för det i lagen. Nu finns det och staten har nu rätt att godtyckligt göra intrång i våra privata liv.

Inte nog med att det är vidrigt, utan en tillämpning av övervakningen kommer nu stå direkt i strid med vad som står i Sveriges grundlag om anonymitet, medelarfrihet, källskydd och yttrandefrihet. Samt FN's deklaration om mänskliga rättigheter när det gäller intrång i av den personliga integriteten. Så det är nog dags att pappa EU eller farbror FN kommer och tar yngligen Sverige i kragen och säger att.

- Så här får man inte göra, eller.

- Det här strider mot priciperna för den fira marknaden, som EU alltid annars är så pigga på att påpeka.

Lagen är alltså genomförd och övervakningen pågår, vilket alltså innebär att det här blogginlägget kommer passera under storebrors ögon och öron. Texten kommer att gå över Sveriges gränser eftersom att blogspots server ligger utomland, för att inte tala om allt som skrivs på facebook eller msn. Om jag nu kommer att föras bort, arresteras och kanske skickas till malmgruvorna i Kiruna för att jag är regeringskritisk det återstår att se.

George Orwell skrev sin roman 1984 som en kritik och besvikelse över den totalitära och systematiska övervakning som bedrevs i Sovjet. Kanske är det nu 2008 dags för en uppföljare.

Vad som däremot är positivt är att vi troligtvis slipper se fler säsonger av dokusåpan Big Broher.

inte längre förbaskad

Lika fort som min iPod åter började fungera, fick jag tillbaka mina högskolepoäng. Efter några snabba mail som ledde till att det bläddrades bland papper, kontrollerades namn, datum och tider tickade poängen upp de till 120 vilket är det korrekta antalet. Så nu är allt frid och allt är fröjd. Solen skiner utanför och snart kan jag skymta finlandsfärjan då den lägger till i frihamnen.

Dagarna går och jag springer på arbetsintervjuer mest hela tiden, förutom då jag inte springer vilse. En daglig sysselsättning har jag snart funnit mig, vilket är tur det, efter som mat, nöjen, utgifter och räkningar snabbt skjuter hål på min tunna ekonomi.

överraskad

Helt utan förklaring så fungerar min iPod igen, jag säger då det.

Det var överraskning nummer ett, nu till överraskning nummer två.

Jag saknar för att vara exakt, 22.5 poäng i samhällskunskapen. Jag har alltså bara fått 97.5 av 120 poäng registrerad. Nej det har inget med uppsatsen att göra. De har mage att påstå att jag skulle ha en restuppgift i metodkursen samt att jag missat ett seminarium på kursen globalisering och mänskliga rättigheter.

Så fan heller, jag är så förbannad och irriterad att minsta lilla störande moment skulle få mig att självantända. Jag har inte missat något seminarium eller fått komplettering på någon uppgift. Men som student har man inte tillgång till det som kallas rättigheter och ingen skulle tro på mitt ord. Så jag antar att ifall jag inte får ett jobb snart kan jag alltid ägna sommaren åt att skriva kopiösa mängder restuppgifter. För de är alltid mångdubbelt mer omfattande än de ursprungliga uppgifterna, och speciellt då det gäller seminarier. Jag kommer minst få skriva en analys om FN’s roll i folkmordet i Rwanda samt definiera rättvisebegreppet utifrån minst tio olika ideologiska synsätt. Då kommer jag ändå lindrigt undan.

förkrossad

Min iPod är trasig. Jag säger inget mer.

jobbigt

Just nu filar jag på ett inlägg om jobbannonser. Ni vet dem man möts av då man läser igenom platsbanken eller får tillgång till efter att med mycket möda lyckats registrera sig på någon av uthyrningsföretagens sidor. De som kallar sig för jobbmäklare, men egentligen finns de bara till för att tjäna pengar på andra. För inte fan mäklar de några jobb. Man får ju för fan söka alla jobben själv, men betalat tar de minsann.

Ni kanske redan har gissat rätt, Elias står ännu inför stundande sommar utan jobb att fördriva de svettiga sommarmånaderna med. Han som så gärna vill köpa sig en kamera, hur ska det gå.

Jag orkar inte spinna vidare på det här just nu, det ska tydligen grillas och drickas vin i slottsskogen, så det är väl bäst man gör sig i ordning.

mer skit vi inte behöver

Punk.se lägger ner. Det kan vara bland det bästa som hänt under hela året. En bit papper som ingen vill ha, som skräpar ner, som inte tillför något som helst nyhetsvärde. En tidning som bara finns till för ett enda syfte, att sälja annonsplatser. En vd på en kommersiell tv-kanal sa en gång. – Mitt jobb är att göra TV som är tillräckligt bra för att folk ska stanna kvar och titta på reklamen mellan programmen.” Det samma gäller självklart även för gratistidningarna. Det finns inga ambitioner om att göra en intressant tidning med nyheter eller kultur. Bara en bit papper med tillräckligt stora rubriker och tillräckligt mycket bilder för att folk ska orka bläddra igenom dem. Dock är de facto tidningarna så ointressanta att de behöver speciella lakejer för att folk ska läsa deras annonser.

- Ta en punkt.se

- Punkt.se

- Här ta en punkt.se

Se där, ännu en läsare.

Produkter som delar ut gratis borde förbjudas. Ifall det vore ett tvång att ta betalt skulle våra gator, spårvagnar och bussar vara mycket renare och det skulle vara lättare att sig fram på stan. Vi skulle inte heller bli pålurade saker som vi inte vill ha, som telefonabonemang, boxershorts eller tuffa sportklockor.
Jag är ledsen att behöva göra det och jag vill egentligen inte, men jag måste här citera Milton Friedman och säga att, ”- det finns inga gratisluncher” ingenting är gratis. Inte ens reklamfinansierade ”gratistidningar”.

det vi egentligen inte vill ha

Trots uppenbart bristande engagemang från befolkningen på planeten Tellus är Eurovision's cirkusen fortfarande igång. Egentligen är det under min värdighet att skriva om den, men det är svårt att låta bli, trots allt är evenemanget så osmakligt att det är svårt att inte bli illa berörd, irriterad, förbannad, illamående och så vidare.

Det är inte ofta jag kommer i kontakt med fenomenet, men de finns några enstaka tillfället. Ett av dem är exempelvis SVT's godmorgon Sverige, som jag av någon outgrundlig anledning intar min frukost till varje morgon.

SVT som enligt mitt tycke är överlägsen alla andra TV-kanaler när som helst på dygnet, spelar ingen som helst roll vad klockan är så visar SVT alltid det som är mest värdigt att döda överbliven tid med. När TV4 visar lotta-ut-pengar-program eller trav, TV3 amerikanska ”komedier” och Kanal 5 reklam så kan man alltid på SVT24 se riksdagsdebatter eller KU förhör vilket alltid har skyhög underhållnings faktor, nåja nästan alltid.

Tillbaka till det enorma störningsmoment som SVT hänger sig åt, att varje morgon klämma in minst fem minuter av schalgerprat i sitt morgonprogram, och varje fredag tvingas nöjespanelen diskutera Charlotte ”reptilen” Pirellis chanser i ”den stora finalen”. Likadant varje fredag i minst 40 av årets 52 veckor. Man märker hur trötta gästerna är på att sitta där vecka efter vecka och prata om detta meningslöa ointressanta dravvel, de nästan vrider sig i plågor och skulle antaligen offra sitt vänstra öra för att nån gång få prata om något annat.

Om jag får tillåta mig att var lite elitistisk så anser jag att SVT bör sluta finansiera en grogrund för den här typena av låtsasmusik, ge rättigheterna till någon annan kanal där det hör hemma. Förslagsvis TV4, de har ju redan Idol, vilket alla vet egentligen bara är en stor plantskola så att Sverige kontinuerligt ska ha tillgång till nya starka krafter inom genren låtsasmusik. Så varför inte slå ihop schalgerfestivalen med idol, de föder och lever ju redan av varandra, låt dem fortsätta göra det tills de på grund av sin egen brist på självinsikt och världsuppfattning imploderar och en gång för alla utplånar sig själva. På det stora hela är det väl bra Sverige och möjligen Estland som bryr sig om spektaklet.

Att jag fick för mig att skriva om det här just nu var för att jag råkade se en reklamfilm för Schlagervinnarlåten och skvian. Då slog det mig, musik som det görs reklam för, speciellt på TV är alltid fruktansvärt dålig. Det är musik som är till för människor som inte egentligen inte gillar musik. Det är inte riktigt deras grej och bryr sig inte så mycket om det. De skulle aldrig komma på tanken att köpa en skiva om de inte varit för reklamens skull just därför att de egentligen är intresserade av andra saker.

Man kan vända på det ovan sagda och säga så här. Hur ofta ser du reklam för produkter som du gillar? Nästan all reklam är dålig och är till för saker som vi absolut aldrig skulle tänka oss att köpa.

Vi vänder på det igen och kommer då fram till slutsatsen att allt det görs reklam för är saker ingen vill ha. Bra saker med kvalitet hittar till sin målgrupp utan annonser därför att intresset finns, allt annat är skit vi egentligen inte behöver.

söppe

Blogg? Det var länge sedan. Nästan så att jag glömt bort hur det går till. Det var nog flera månader sedan jag uppdaterade sist. Riktigt varför kan jag inte svara på, men ju längre man väntar desto svårare blir det.

Jag har i alla fall upptäckt att nått stort måste hända för att det ska bli något skrivet igen. Så håll i er nu!!!

Ne skojade bara inget stort har hänt, bara nått löjligt och fånigt, men som passar ganska bra in här.

Jag har bestämt mig för att gå en veckas sopp-diet. Inte för att jag behöver, utan mer som en utmaning. Det hela går ut på att man äter soppa i en vecka, man får äta hur mycket man vill och soppan ska vara av typen grönsakssoppa, men utan potatis så klart. Ärtsoppa och annat näringsrikt går också bort. Utöver soppa får man under de gångna dagarna äta hur mycket frukt och grönsaker man vill.

Hittils har löksoppan sått på matsedeln, till frukost såväl som till lunch och middag, och så här på dag två börjar jag tröttna ganska så rejält. Snart är det lunch och då får jag piffa upp det hela med lite sallad. Det blir grymt.

konsPirationsteorier

Alla vi som är innehavare av den lilla platta skivspelaren i fickformat som går under namnet iPod vet hur extremt låst den är till programmet iTunes.
Denna lilla mobila mediaspelare är enligt min uppfattning enormt populär och i varje hem finns snart ett exemplar.
Den lilla finnessen (förutom att den är liten, snygg och avger ett bra ljud) är att Apple tvingar användaren att använda deras program iTunes för att man skall kunna konfiguera den lilla apparaten. Så fort man kopplar ihop sin iPod med sin dator så synkroniserar iPoden med iTunes. Programmet gör uppdateringar och ser till att allt står rätt till.

Jag som istället för att använda windows kör ett annat operativsystem i hopp om att slippa krossas under licensprogrammens enorma tyngd av resursslöseri och enkompetens, koppar i god tro in min iPod för att försöka få min iPod att fungera utan iTunes. Det gör den inte, jag lyckas inte med bedriften att lägga till musik.

Jag ger upp för övermakten och koppar åter in den under Windows och startar det förhatliga iTunes. Upp kommer en meddelanderuta som talar om för mig att min musikspelare har blivit utsatt för icke-kodkänd programvara och måste raderas och återinstalleras.

Apple har alltså genom programmet iTunes full kontroll över våra iPods. De skulle utan större programmeringskonster kunna användas som ypperliga instrument för indoktrinering av propaganda från Apple och deras samarbetspartners. Så fort vi pluggar in våra iPods i datorn startar iTunes som i sin tur föredrar att man är uppkopplad mot Internet, varifrån information, reklam och Apples dålda agenda kan laddas ned rakt in till våra ögon och öron. Helt plötsligt har vi en ”Big Brother”-spelare med oss vart vi än är, på promenad, på gymet, på spårvagen på stormarknaden.

Det är en skrämmande utveckling, så var på er vakt alla Ipodoholichs där ute. Och kom ihåg vart ni hörde det först.

Politiskt korrekt forskningsprojekt, av och med Elias Gustavsson.
För vad är väl inte mer på tapeten nu är just miljön. Klimatpåverkan och växthuseffekter, allt är åt helvete. Men det är viktigt, och vi som individer måste ta vårt ansvar.
Det är ju genom vår makt som konsumenter som vi har vår enda chans att förändra, att vara delaktiga. Att göra nått gått. Så gå förbi köttdisken nästa gång du handlar, skippa allt genmodifierat skit, sälj bilen så fort du bara kan, eller ännu bättre skrota den. Åk för allt i världen inte på semseter till Thailand, res inte med flyg överhuvudtaget. Måste du absolut ut och resa så ta cykeln, båt eller tåg kan även godkännas, men bara utifall du semestrat hemma de senaste åren, i annat fall är din koldioxidkvot redan fylld till brädden.

Här har vi mitt uppsatts upplägg som i en liten ask. -Huruvida vi människor som individer och konsumenter är beredda att förändra vår livsstil till förmån för universum, livet och allintg. PUNKT SLUT

dagboksinlägg

Skolan ställer helt orimliga krav på oss, alla de uppgifter och all den textmängd som vi ska producera stämmer inte riktigt överens med den tid vi har på oss.
Men de får det de ber om, bättre kan vi inte.

Som om inte det vore nog ska vi till nästa fredag lämna in ett PM där vårt uppsats problem ska vara formulerat. Piska eller morot, det känns lite som att den yttersta dagen närmar sig.

Fan nu skriver jag sådana här dagboksinlägg ingen.
Det måste bli ett slut på det.

tillbaka

Att sitta inne och skriva skoluppgifter i en hel vecka gör en verkligen helt tom i skallen. Spelningen igår var en nödvändig ventil för att släppa in annat i mitt huvud än bara text, och för att få se något annat än min datorskärm och Metodpraktikan. Människor tillexempel. Ölen var inte direkt happy hour-pris, men det var nog lika bra. En hälsosam utgång och en tidig hemgång, kanske är det vad som är hemligheten för att uppnå viss del värdighet, men inte ska man tro att man mår som man förtjänar för det.

Förresten har jag funnit ett alternativ det det förhatliga Microsoft Windows, och vilket alternativ sen, Ubuntu kde-desktop kalls det, eller om man så vill, Kubuntu. Det känns fräscht.

Nedtyngd av ett tjockt lager studieförknippat arbete hela veckan, metodjämförelse och tre oppositioner.

alla hjärtans morgondag.

Imorgon är det den där dagen då man ska köpa saker till dem man tycker om, för det är en godtagen metod för att visa sin tillgivenhet, att på just en speciell dag under året köpa en jäkla massa sakar till varandra.

Fast nu medens jag sitter och skriver slår det mig, det är ju precis vad alla våra högtider eller ”dagar” går ur på. Det har ju detaljhandeln bestämt, lycka mäts i pengar och kärlek i blommor, choklad, smycken och DVD-boxar.
Handlarna har verkligen fått folket att äta ur handen och de skrattar hela vägen till butiken.

Men om man nu vill ge något till den man håller av så måste väl alla hjärtans dag vara den sämsta dagen att göra det.

Jag menar,
- Men tack älskling, en ask geléhjärtan, så oväntat.

Vissa händelser har den senaste inträffat i mitt liv, med människor i min närhet. Händelser som gör mig ledsen och förvirrad, händelser jag inte trodde skulle ske. Men det är inget jag tänker avhandla här, först och främst för att det inte rör allmänheten, och dels för att jag i stort sätt slutat skriva om personliga saker här.

Men för att göra ett litet undantag så kan jag meddela att den här lägenheten snart kommer att vara en samboende, att våra skivsamlingar har beblandat sig, samt att trångboddheten är tillbaka till 1800-talets nivåer. Men vad gör väl det.

I övrigt börjar det bli hög tid att fundera ut ett ämne och frågeställning till den där c-uppsatsen som ska vara klar i slutet av maj. Om sju veckor förväntas jag mig ha ett färdigt PM som förklarar min ide för mig, och en vetenskaplig hunger som driver mig framåt.

Notis angående reklamen i föregående inlägg.
Jag är medveten om att det kan vara så att tv4 drar sitt strå till stacken genom att ge hjärt- och lungforskningen icke såld reklamtid.

reklam

Det är sjukt märkligt med reklamfilmer som gör reklam för att man ska skänka pengar till diverse välgörande ändamål. Jag antar att de ger utdelning för annars skulle de väl inte göras. Men det är ändå märkligt att de här fonderna och föreningarna lägger stor del av de pengar som människor skänker till dem på reklamtid.

Såg precis nyss reklamfilmen för hjärt- och lungfonden där Ingvar Oldsberg sitter i en fåtölj och pratar om hjärtsjukdomar och hur många som dör varje år.

Den reklamfilmen är sjukt lång, Oldsberg sitter i säkert en minut och babblar om forskning och Sveriges ambitioner att nå en lösning på problemet. Jättebra visst.

Jag tittade lite snabbt på tv4 hemsida om reklamtid och kostnader. Reklamtiden på tv4 snittar ungefär 70 000kr för 30 sek, låt oss säga att Oldsberg sitter och snackar i en minut, då är det 140 000kr, jag har sett den reklamfilmen tre gånger idag, och den kommer säkert visas minst två gånger till den här dygnet. Det bli alltså 140 000 gånger 5 = 700 000kr, om dagen.

700 000 kr måste väl vara tillräckligt för att hålla ett helt forskarteam igång i minst en månad, men det är alltså vad de spenderar på reklam, per dag. Det känns sjukt nonchalant mot de personer som skänker pengar.

miljön

Igår redovisades EU hur man skall nå sina nya klimatmål, där utsläppen av växthusgaser ska ned med 20 % till år 2020. Låter först som en oerhört hängiven klimatpolitk, men 20 % vad är det, en femtedel, en spottstyver.

Samtidigt räknar de med att kostnaden för projektet kommer att gå på ½% av EU’s samlade BNP.

En halv procent är alltså vad man är beredd att satsa på miljön, femtio öre av varje hundralapp. Det är pinsamt att en institution som ger sken av att ha så höga ambitioner inte engagerar sig mer. EU-området som ändå måste räknas till det rikaste och mer välutvecklade regionen i världen har för en gångs skull chansen att göra något vettigt, för en gångs skull fastställa en ny världsordning.

Istället för att endast satsa futtiga 60 miljarder euro, och förlita sig på att genom ny energiframställning säkra klimatets stabilitet, kunde man göra så mycket mer, reformera transportsektorn eller vad som helst.

Säg istället att man bestämmer sig för att satsa 1, 2 eller 5 %, tänk vilka under man då kunde nå. En ny hållbar utvecklig där vi skulle kunna förändra hela vår livsstil. Det går inte att förlita sig till att det ska gå att bygga bort klimatproblemen. Vi kan inte i god tro puttra runt i bilar som går på etanol framställd i Brasilien, och tro att vi är miljömedvetna. Är det någon som över huvudtaget frågat sig själv hur mycket energi det går att för att tillverka exempelvis en bil, eller för att frakta hit etanolen, eller vad som skulle kunna odlas istället för just sockerrör till etanol. Brasilianarna på plantagen tvingas arbeta under slavliknande förhållanden, samtidigt som de svälter. Men vad gör det, vi får ju etanol.

Vi måste ändra vårt sätt att leva och våra konsumtionsvanor. Vi kan inte köpa oss ett bättre klimat, lite egen uppoffring krävs också, eller låt oss kalla det vanlig medmänsklighet, ett likhetstecken mellan en god miljö och pengar är en alldeles för snäv syn. Men vad kan man förvänta sig av en institution som helt förlitar sig till marknadskrafterna.

förändring

Ofta då man läser om en sak, ett problem eller en fråga, om det så är av eget intresse eller om det är ett arbete i skolan så har jag lagt märke till att samma ämne nästan alltid samtidigt dyker upp i samhällsdebatten.

Just nu skriver jag ett arbete om diskriminering med utgångspunkt i sexuell läggning, och vipps så gör moderaterna ett utspel om könsneutrala äktenskap, alliansen ruckas i sina grundvalar och kristdemokraterna börjar gråta av förtvivlan och griper efter halmstrån för att argumentera för att den rådande ordningen ska vara kvar. Det gör förstås inget utan är bara positivt, självklart ska folk få gifta sig med varandra oavsett kön, om det nu är det de vill, jag förstår inte ens problemet, att den traditionella kärnfamiljen på nått sätt är det naturliga ståndet, eller vadå?

Det här med kristen, hmpf moral (läs religion) är väl dags att fasa ut ur vårt samhällsliv nu en gång för alltid. Är det inte hög tid att vi tar sekulariseringens slutliga steg nu och likviderar de sista utposterna av de religiösa fundamentalisternas bastioner.

Hela ordet äktenskap tycker jag klingar illa, helt nedfläckat och laddat av religiösa värderingar och förväntningar. Jag skulle föredra ett partnerskap.

milleniebuggen, äntligen här.

Virus och andra former av djävulska datorprogram har ju som vi alla vet funnits ungefär sedan persondatorns födelse någon gång vid 80-talet kallt. Det jag sitter och funderar på nu är när de första virusen för mobiltelefoner ska dyka upp. Mobiltelefoner är ju nuförtiden precis som datorer och inte sällan hela tiden uppkopplade mot Internet.

Så det borde väl inte vara så svårt att hacka en telefon, få den att ringa upp eller skicka jobbiga meddelanden till alla i telefonboken, slå på alarmet mitt i natten eller varför inte byta språk till finska.

Som ni kanske minns så fanns det för en tio tal år sedan ett virus som hette Tjernobyl, det slog till varje år den 26 april och på något sätta gjorde så att alla datorer som använde Windows 95 inte längre gick att starta. Jag själv råkade ut för det två år i rad, en aning frustrerande.

Tänk någon smart snubbe fixar ett liknande virus för mobiltelefoner, det skulle bli som vid tolvslaget på nyårsafton, ingen skulle kunna få tag på någon, det skulle bli ett teknologiskt kaos, milleniebuggen skulle äntligen slå in. För som vi har väntat på den, åtta år utan minsta syntax error. Skärpning nu alla hackers världen över, inser de inte vilken enorm potential av makt de sitter på här.

Inte bara det, en helt ny marknad för de utsugande antivirus programmerarna öppnar sig ju i och med det här.

2008

Nytt år, nya löften, nya försök, nya förhoppningar. Om en sundare livsstil med motion och grönsaker, om hårdare försök och ett sista ryck för att nå våra mål. Om en stabilare ekonomi, om mindre slöfocksliv och mer kultur och intellektuella upplevelser. Om slut på svältkatastrofer och naturkatastrofer, om att stoppa klimatförändringarna och ett införande av världsfred.

Men är det egentligen någon skillnad emot hur det var i måndags. Vi byter ut några siffror och optimismen flödar likt champagnen samma kväll, vi spränger ett par ton metall i luften och ser det sedan segna ner över staden i form av ljus och stjärnor i regnbågens alla färger. Gott nytt år, nu djävlar ska det bli förändrig.

Ett år senare står vi där igen, samma förhoppningar och löften.