Sånt som hör julen till

Det finns en hel del saker som återkommer vid samma tidpunkt varje år, det kan vara saker som färskpotatis vid midsommar, demonstrationer vid första maj, tigga pengar runt påsk eller att man måste grilla fläskkarré eller äta jordgubbar då det är sol under sommarmånaderna. Även julen har sina återkommande traditioner och jag tänkte ta upp några av de allra heligaste.

Julen är ju som vi alla vet en helg då TV’n står i fokus, alla kanaler har i flera månader planerat vad som ska visas under julens dagar. För det är ju oftast då folk är lediga och har tid för att slå sig ner till ro och vad är inte bättre avkoppling än en god film sådär på kvällskvisten. Det är tydligen inte så djävla noga vad man visar bara man visar något, men ett tema för i år verkar vara att det bör hålla så låg kvalité som möjligt, gärna underhållningsvärde noll, rikligt tråkiga och dåliga filmer helt enkelt, amerikanska filmer där jul eller New York finns med i titeln gör såklart alltid succé.

Julkort och julhälsningar är så klart det också ett måste så här års, vi har de gamla vanliga förtrycka ”God Jul och Gott Nytt År” där man bara behöver skriva ditt sitt namn, sen finns de överambitiösa hemmagjorda skrytkorten som visar hur jävla lycklig och framgångsrik familjen är, där finns foton på hela familjens medlemmar med tillhörande texter där de olika personerna gör spexiga saker, exempelvis ”äldste sonen gifter sig”, ”mamma och pappa i Thailand och hjälper till efter flodvågen” eller ”yngste sonen tar medalj i kortdistansskytte” vår familj fick nämligen ett sånt i år och till nästa jul tänkte vi inte vara sämre, med foton som ”Elias vräkt från sin lägenhet”, ”Amanda däckad på Hultsfred” och ”mamma utbränd efter 20 års slit på akuten”. Det borde väl få dem att se det patetiska i det hela.

Är man för snål och lat för att skicka julkort, men ändå vill hålla sig på god fot med sina vänner kan man alltid komma undan med ett par sms. När det gäller sms har man två val, antingen väljer man ut ett par av sina bättre vänner och skickar personliga julsms till dem, eller så väljer man ut ett större antal vänner och skickar mass-sms av typen,

”hoppas du får ett god jul med mycket mat och värme och ta det lugnt med glöggen ;) Hjärteliga hälsningar / Kalle.”

En ordenlig övervägning är klart att rekommendera innan man väljer vilket sätt man vill lyckönska sina medmänniskor. Har man tillgång till dator med internetuppkoppling kan även msn fungera eller varför inte Passagens julkortsstuga. Själv skickade jag varken julkort eller sms i år och kommer med största sannolikhet inte göra så nästa år heller.

Den sista men absolut inte minsta av julens viktiga traditioner är såklart mellandagsrean. För när butikerna har haft stängt i nästan två dagar och vi tvingats sitta hemma med släkt och vänner flera kvällar i rad, julmaten står oss upp i halsen och julmyset börjar känna lite ”gjort” då finns det väl inget som kan tänkas vara mer underbart och uppiggande än att få åka ut till ortens köpcentrum och sätta sprätt på ännu mer stålar, köpa oss lite lyckligare.
Mellandagsrean denna nästan heliga inrättning då vi ska köpa alla gamla jävla julklappar igen, fast till reducerat pris och göra oss en rikligt god affär, tror vi. För det vi kommer hem med är egentligen elektronik prylar vi inte behöver, kläder som inte passar eftersom att rätt storlek inte fanns men vi handlade ändå för det var ju så billigt, eller skräp vi betalat för fast de i kassan glömt att dra rabatten och när vi väl upptäcker det inte bryr oss om att gå tillbaka ingen därför att det är så sjukt mycket folk i dunjackor och snoriga ungar överallt att vi inte orkar, hem går vi istället, lurade och med saker vi inte behöver, men visst är vi lite lyckligare.

Nu har jag varit cynisk så det räcker ända fram till nyår tror jag, förresten är det nog det som blir årets klyscha.

Åka tåg

Jag åker tåg, åka tåg och bloggar samtidigt, något jag aldrig trodde jag skulle göra, har alltid tyckt det varit så töntigt med folk som drar upp sina flashiga laptops på tåget för att styla lite inför de andra passagerarna, nu gör jag samma sak själv, det är nog min trådlösa internetuppkoppling som gör så här med mig, måste helt enkelt undersöka hur den fungerar på sträckan mellan Göteborg och Hallsberg. På tal om tåg så missade jag mitt favoritprogram På Spåret igår och idag kommer jag missa reprisen. Fan vilket skit.

Men vad gör det, jag har ett trådlöst internet och kan blogga från tåget, precis på samma coola vis som mickebike brukar göra, tillexempel kan jag upplysa om att på sätet vid fönstret på andra sidan gången sitter en tjock unge och läser sista boken i Harry Potter serien och bredvid honom satt förut en tjej vars telefon hela tiden pep och ringde. Kärlekstrubbel må hända. Inte nog med det, nu kom det precis in ett gäng emokidz i vagnen, det är alltid fullt med emokidz när jag ska åka tåg, och de äter alltid en massa rosa godis. Den här gången lyckades jag i alla fall undvika att hamna i djurvagnen, vilket faktiskt känns helt fantastiskt.

Nej nu läggar jag ner det här, ska tåget är snart i Hallsberg och där ska jag byta, folk stirrar lite på mig också, tycker nog jag är lite fånig, haha.

Varje gång du trycker på knappen dör ett träd

Ja tänk att så är det kanske, att varje gång du väljer att trycka på en knapp för automatisk elektrisk dörröppning så dör ett träd någonstans i världen, eller varför inte en Kinesisk kolgruvearbetare. För är det egentligen inte helt absurt att vi inte orkar öppna dörrar själva, utav att vi utav ren lathet, slentrian och jävla i-lands mentalitet fortsättar att använda oss utav dörröppnare , hissar eller andra lathetsmedel, vi har ju för fan ben att gå med och armar att använda, men tydlige saknar de flesta utav oss hjärnor att tänka med.

Tank så sjukt mycket mindre energi som skulle behöva framställas ifall alla människor i hela världen slutade med att använda dörröppnare, hissar och diverse andra lathetshjälpmedel, nu så behöves ju såklart inte det här dras till någon överdriven dumhet som innebär att folk i skyskrapor ska behöva springa i hundra tals trappor, fast de skulle nog göra dem ganska så gott, eller att personer med funktionshinder skulle tvingas stanna på markplan utanför byggnaderna, men är man frisk eller i alla fall hyfsat funktionsduglig så klarar man av att öppna en dörr själv eller ta trapporna då vi ska några våningar upp eller ner.

Och inte nog med all energi vi skulle spara, tänk på hur mycket smalare alla vi feta västlänningar skulle bli då vi skippade hissen, vi skulle inte ens behöva lägga pengar, tid och ångest på gymanläggningar.

Sladdlöst i juletider

Då har man gått på reklamen och köpt ett sånt där trådlöst bredband, ett sånt som de gör så mycket reklam för på TV nu för tiden, nej jag tänker inte säga vilken leverantör det rör sig om, så mycket publicitet tänker jag inge ge dem. Men de utlovade 7.3 Mbit/s’en har jag inte sett så mycket utav än, runt 2 ligger den och tuggar, men jag nöjer mig, jag är inte den som vill ha det bästa, jag nöjer mig med det näst sämsta. Men visst är det fräckt, vi är på väg mot de sladdlösa samhället.

Imorron är sista föreläsningen för i år, vilket är skönt för jag känner mig av någon anledning skoltrött, något jag inte gjort sedan jag gick gymnasiet, om ens då. Sedan väntar uppehåll för kristen högtid, hemtenta och nyår enligt den gregorianska kalendern. Nästa år är det tydligen meningen att jag ska skriva en uppsatts, hua.

Jul och klappar

Nu är äntligen julens klappar köpta och förhoppningsvis betalade, för jag hoppas att det kära bank och finanssystemet och näringslivet fungerar, att de ser till att håva in sina faktureringar och att jag inte råkar ut för nått lurendrejeri med att pengarna dras i slutet av månaden eller veckan som man ibland har oturen att drabbas utav, min ekonomi håller inte för det, speciellt inte då jag ska ut och härja i helgen och förmodligen lite av samma vara även nästa vecka. Jag får verkligen rationalisera mina utgifter om det ska hålla hela vägen.

Ja inköpt och klart som sagt, kan ju lika gärna avslöja vad jag ska ge bort när vi ändå håller på. Pappa får en SUV, till lillasyster hade jag tänkt att ge ett par lådor chiquitabananer, mamma får några kilo köttfärs, Agnes får inget för det har vi bestämt, vi har nämligen inte varit snälla.

Idag på föreläsningen så kom inte föreläsaren, det är andra gången på den här veckan som det inträffar, kursansvarige kommer inte få det lätt vid kursens slut då utvärderingarna ska skrivas, även ifall att det vid första tillfället var vi som tagit fel och inte varit uppmärksamma nog att upptäcka att tiden flyttats fram från förmiddag till eftermiddagen. Men idag fanns alltså inte någon sådan förändring, föreläsaren var helt enkelt inte där och ingen visste heller vart han var. Det var nästan lite som på högstadiet eller gymnasiet, på den tiden man fick gå hem om ingen lärare dykt upp då det gått 20 minuter, så där satt vi, 15-20 stycken förväntansfulla vuxna ungdomar och hoppades på att Per inte skulle dyka upp. Det gjorde han som sagt inte heller och vi kunde gå hem, undrar hur det här ska lösas, kommer vi få kompensation för utebliven undervisning, jag har i alla fall inte tid att springa i skolan på fredag, då har jag annat för mig.

Förresten vill jag passa på att kräkas lite mer på nya Office, jo när man startar är teckensnittet alltid inställt på nån font som heter Calibri och teckenstorleken är inställd på 11 punkter, 11 punkter!!! Vem fan skriver med 11 punkter…

Fast vad vet jag, det här kanske är etablerade inställningar ute i den stora världen, kanske är det bara jag som är uppvuxen på Times New Roman och 12 punkter.

Arbetslöshet

Platsannonserna ligger uppslagna, eller snarare uppsurfade och framklickade, tidningar är det ju ingen ide att leta i, speciellt inte då man letar efter så okvalificerade jobb som jag är ute efter. Anledningen till hela det här spektaklet är att det stället där jag var och där jag också trivdes bra, jag stod i alla fall ut de åtta timmar i veckan jag var där, hade hur som helst inte råd att ha kvar oss, vi tre tappra extraarbetande studenter. Nedgång i produktion och försäljning och chefen kunde inte längre motivera utgifterna för att ha oss kvar som anställda var ursäkten ha gav oss. Fan vad uppmuntrande det kändes, verkligen som att det jobb man utförde gjorde någon nytta.

-Motivera utgifterna för att ha er kvar, tänk ifall det vore så jävla lätt, det är ju inte så att jag direkt kunde motivera mitt engagemang med att arbeta hos er, men vad hade jag för val, jag har lägenhet, räkningar och en dator som ska betalas, utöver detta en hel del kurslitteratur, mat och en sådär 6-7 utekvällar i månaden som också måste finansieras. Jag skulle även kunna tänka mig att flytta till en lägenhet med ett par kvadratmeter större utrymme att vistas på och kanske åka en sväng utomlands nån gång framåt våren eller sommaren. Utöver detta vill jag även köpa en massa en massa fräcka böcker och en massa bra skivor, ett och annat klädesplagg skulle nog gå att pressa in i garderoben också.

Men så länge man inte är civilekonom, ingenjör eller har truckkort (stavas det verkligen så, ser finskt ut på nått vis) så ser det ganska så mörkt ut, högkonjunkturen är väl på återgång och utanförskap är vad som istället väntar oss om man inte hyser en förkärlek gentemot att dela ut Punkt.se eller Metro förstås.

Uppdrag granskning

Å vilket helt underbart inslag Janne hade kokat ihop inför kvällens avsnitt. ICA packeterar systematiskt om gammalt kött, köttfärs och kyckling med mera i nya förpackningar med ny plast runt om och med nytt bäst-före datum. Personalen gör det utan att ens reflektera över vad de gör, eller om det är speciellt bra, eller så lagligt. Cheferna låtsas som ingenting och förnekar att något sådant överhuvudtaget skulle ske och absolut inte på deras butik.

Allt för att tjäna några extra kronor över de miljoner i måndaden de redan får ut genom att kränga ruttna tomater, gammalt bröd och jästa konserver.

Jädrans

Det går inte att ta bort!!! Jag har försökt på alla sätt jag kan komma på, det verkar helt omöjligt. Jag tror fan i mig att jag ger upp, nästan iallafall nästan, jag tänker ge mig själv ett försök till, sen ska jag fundera på ifall jag måste se mig som besegrad, jag är jävligt envis när det kommer till sådana här saker. Windows Vista ska bort, vare sig det vill eller inte och så är det med den saken, om jag så ska plocka bort det för hand.

Här är dagens exempel på att det är skit. Vid installationen så skapade den lilla skiten en alldeles egen mapp till mig som heter Elias, den innehåller de vanliga gamla Windows mapparna som exempelvis, Favoriter, Musik, Bilder mm, de här mapparna är tomma, trots det tar de upp över 4 Gigabyte!!! utan att ens innehålla något!!! Det är absurt, det är sjukt. Hur fan tänker dom? Jag är så djävla arg att jag stavar djävla med DJ, fast att jag bara brukar stava med J.

Och inte nog med det, laddade hem Office 2007 nyss, och vad fan har hänt med Word nu då, det är slött, allt är babyblått och överallt är det en massa grafiska finesser, knappar, menyer och fan. Kanske låter jag lite konservativ nu, lite rädd för förändringar, men varför måste de hålla på och ändra i ett ordbehandlingsprogram, det fungerade ju så bra ,varför kan det inte bara få vara vitt, snyggt och hyfsat stilrent som det var en gång i tiden, varför en massa färger. Programmet är ju till för att skriva i, inte för att användaren ska få uppleva grafiska orgasmer.

Så nu ska jag sluta vara larvig, sluta klaga, kanske kommer jag att gilla det till slut, nya Office alltså, Vista kommer jag alltid att hata. Lade föresten precis nu märke till att ordräknaren i Office har placerats nere i vänstra kanten så att man har uppsikt över den hela tiden, mycket praktiskt.

331 ord hej, 334 ord hopp, 337.

Tillbaka

Tillbaka igen, igår kom det en ny dator på posten, det känns bra, jag känner mig inte lika avskärmad från omvärlden längre.
Fast det är jävligt synd att man bli påtvingad windows vista och en massa andra skit program, jag vill inte ha skit program. Jag vill inte ge efter för överheten.
Så har vi det här problemet med lösenord igen, "Ditt lösenord måste innehålla minst 10st tecken" men fuck you, mitt lösenord innehåller 6st tecken och jag vill använda det.

Läste nyss i tidnigen en artikel om vinterkräksjukan. "Vinterkräksjukan drabbar västsverige" var rubriken. Vårdavdelningar på flera olika sjukhus har stängts och det är ett fruktansvärt raballder.
Det hela är ju lite märkligt, jag har aldrig själv hört talas som någon som fått kräksjukan, eller ens om någon som känner någon som känner nångon. Det hela är sjukt märkligt, finns vinterkräksjukan?

das komputer

Sådär då har de skett, i torsdags då jag kom hem efter jobbet hade min dator klappat ihop och kilat vidare. Tyst stod den där på golvet, gav inte ifrån sig minsta ljud, inte ens en blinkning.
Efter åtskilliga återupplivningsförsök gav jag så tillslut upp, det fanns ingen mening med att fortsätta längre, lura sig själv med att nästa gång så, nästa gång vaknar den till liv.
Döden inträffade någon gång mellan 12.15-16.20 den 8/11-07.

I sex år du givit mig lycka och nöje, spelat upp film och musik för mig, hjälp mig knyta många nya vänskapsband och hela tiden stöttat mig i mina studier, vad skulle jag idag vara ifall jag inte haft dig vid min sida.Men nu tar jag farväl och låter dig bland elektronikavfall på närmaste återvinningsstation få vila.

skitbok

Fy fan vad sunkigt det känns att vi alla har sålt oss till facebook. Facebook äger flera miljoner personer foton, åsikter och texter och kan väl i princip använda dem till lite vad de vill.Känns ju inte helt OK. Cristoffer hade kanske en poäng då han menar på att han inte gillar att bli taggad i diverse album.
Men nu är det försent, nu är vi alla objekt kommersiell offentliggörning.

Chocken

Hemtenor, essäskrivningar och gruppuppgifter har hoppat sig på varandra den senaste tiden och det känns inte som att jag gjort mycket annat än att suttit framför Word med händerna vid tangentbordet och huvudet djupt nedsjunket i böcker och anteckningar sedan terminsstarten. Det känns att man går i skolan, det känns även som att kraven har på oss studenter har höjts ett par snäpp nu i fördjupningskursen, det är väl som det ska och jag tycker det är jobbigt och tyngande samtidigt som det är roligt. Allt väl så långt. Får väl se om det blir någon åtta sidors text om skoluniform tills på söndag, hittills har det gått över förväntan.

Apropå Word och datorer så är jag snart i nöd av en ny mackapär, ett ändlöst tuggande mot hårddisken, laddningstider som kan få vem som helst att börja skriva på skrivmaskin och ett evigt varnande om hårddiskutrymme då den droppar in under 200Mb. Snart är nog loppet kört för min gamla trotjänare. Den har hängt med i runda slängar sedan 11septermetsmällen vill jag minnas, utan någon from av uppgradering förutom byte av ett bränt grafikkort. Det kan inte vara många som klarar av.

Och så slutliten till chocken.
Häromkvällen läste jag ut den näst sista Harry Potterboken, och även om jag på ett ungefär visste hur den skulle sluta så blev jag mäkta förvånad av tillvägagångssättet, jag som alltid trott annorlunda, det fick mina hela grundvalar att skälva. Hur i helvete, jag som alltid litat till den rådande ordningen. Jag vägrar faktiskt att tro på det.
Spoilers undanbedes.

blogga

Det är ganska så meningslöst att ha en blogg då det inte händer något i ens liv, det blir i alla fall helt meningslöst att skriva in den, speciellt då inget händer som är spännande för någon annan att läsa om. I dessa tider är de lätt att det blir tomt och tyst, och det är nog egentligen lika bra, för vem vill läsa om vad jag ätit till lunch eller ifall jag funderar på att bädda sängen.
För att det inte ska bli helt tyst på sidan får man ta fram sina små knep för att får något att lägga ut, och lat som jag är tar jag till det enklaste knepen av dem alla, att klaga på andra, det är både roligt och enkelt, så får det en sig att känna sig lite bättre.
Och nu verkar det vara så att en hel del bloggare inte ser ut att ha så intressanta liv, då de flesta bloggar likar censurerade dagböcker i stilen.

- Idag har jag varit på stan med Micke, biblioteket och djuraffären, Micke funderar på att skaffa ett akvarium. Sen gick vi en sväng på Åhléns, åh Åhléns de har så mycket fina saker där. Vi funderade på att ta en fika på det gamla vanlig stället, men Sussie jobbade inte idag så vi hoppade det. Istället åkte vi hem åt varsitt håll. Väl hem städade jag lite och åt en lyxig middag med mig själv, klyftpotatis, kycklingfilé och bearnaisesås, mm jag skämmer verkligen bort mig själv. Nu ska jag titta lite på Andra Avenyn, sen läsa sen sova. Imorron ska jag träffa Malin och vi ska bestämma inför helgen, hoppas verkligen på fest!!!

Helt utan finess, helt utan humor och helt utan att ha något att berätta överhuvudtaget.
Nu ska jag bädda, sen stan, sen skolan, tjillivippen, morsning korsning.

hemtentamina

Åter igen är det dags för hemtenta, man skulle kunna tro att vi inte pysslar med annat, det gör vi knappt heller.
Denna gång har jag fått i uppgift att skriva om feminism ut särarts och likhetsperspektiv, förutom att det är bland det mest intressanta jag stött på hittills så är det sjukt kul också, hela tiden får man använda sig av en massa coola och slagkraftiga begrepp, såsom underkuvade, patriarkat, socialt producerade kön, socialisationsprocess eller varför inte poststrukturalism.

dresscode

Nu på lördag är jag buden till ett cocktailparty med dresscode, eller det är väl cocktail som är dresscoden. Alltså måste man vara propert klädd, randig tröja och Cheap Monday’s duger icke.
Så jag har just stått och provat min gamla kostym från då det begav sig, då jag tog studenten alltså. Shit in i helvete så det måste sett ut. Den är för stor åt alla håll och kanter. Kan det vara så att jag krympt 10 kilo sen jag hade den på mig sist, eller har den tänjts ut av att hänga i garderoben. Ne, knappast troligt, jag måste alltså ha sett så förskräcklig ut som jag nyss såg mig själv. Varför hindrade ingen mig från att ta den på mig, jag förstår inte, fanns det ingen i min närhet med lite känsla för stil som såg hur illa jag såg ut.
Jag tänker inte ta den på mig igen, och ifall jag mot förmodan skulle göra det är jag rädd för att jag förlorar min date.

Har jag verkligen haft den på mig, kan inte få det ur mina tankar, finns det bildbevis? Kan man få en chans att resa tillbaka i tiden för att reda upp det som blev fel?

aj

Inatt vaknade jag av fruktansvärda magsmärtor, kände mig illamående och trodde jag åkt på maginfluensa, eller åtminstone vinterkräksjukan, inget hände. Förut om att fortfarande har ont i magen. Som att jag skulle ha träningsvärk i magmusklerna, fast att jag inte tränat.Kan man få ont i magen av att äta för mycket typ, ärtsoppa?Vore skönt om det ville gå över nu.

För övrigt så har jag skaffat mig ett extrajobb, jag ska pyssla med sån där orderhantering som det så fint heter.
Känner redan nu innan jag ens börjat att det kommer ta för mycket av min tid, när jag hinna med allt annat, känns också som att det är sjukt mycket att göra i kursen jag läser nu.

lösenord

Lösenord, de man har får att verifiera att jag är just jag, då man exempelvis ska logga in på sin mail, blogg, skunk, helgon, msn, ICQ, Facebook, Myspace, sin andra mail eller Windows, ja ni fattar.
Förr i tiden när det här med Internet var nytt för oss vanliga människor, då någon gång i början eller mitten av 90-talet. Då fanns det minsann inga restriktioner eller krav på hur lösenorden skulle se ut.

Då valde man typ "HEJ", "NEJ" eller namnet på någon man gillade eller tyckte illa om. Minns en av de första gångerna jag skulle välja lösenord, det skulle vara nått smart och svårt, och nått jag kunde komma ihåg, något att lägga på minnet, så jag valde "mind" smart som fan tänkte jag. Tror att det var någon som knäckte det med någon slags kodknäckar-generator sen. Då kom jag fram till man inte bör ha vanliga ord som lösenord så jag utformade en ypperligt smart uppbyggd kod, och har sedan dess i ca 10 år har jag använt mig av samma lösenord för de flesta ställen jag loggat in på, med viss modifikation.

Det har fungerat helt fantastiskt bra, och ingen har varit i närheten av att lista ut dem. Den är så bra, och jag vägar att byta den mot någon annan.

Nu till det jag irriterar mig på, som sagt förr kunde man ha vad man ville till lösenord, men nu, nu måste det innehålla si och så många tecken, det ska vara blandat siffror och bokstäver. Det är säkert jättebra, men ifall alla olika sidor kunde ena sig om någon slags standard så vore det ju bra. Så att man kan återanvända sitt lösenord till flera olika ställen, så man slipper komma ihåg 10 olika för olika ställen, vilket resulterar i att man glömmer bort dem. Så att man måste börja skriva ner dem någonstans, och de måste väl till och med de som utformar inloggningsfunktionerna veta, att nedskrivna lösenord är helt värdelösa.

Anlednngen till att jag brusar upp är att jag nyss skulle skapa mig ett konto på en sida, och mitt mycket väl fungerade lösenord inte godtas av sidans lösenords-lag, det är för kort. Jag måste alltså hitta på ett nytt, eller modifiera mitt gamla. Mitt lösenord tappar sin glans, kärnan är fortfarande densamma, men nu spretar det av siffror och bokstäver åt alla håll bara för att den måste uppfylla någon slags antal-tecken-kvot, den är nu inte längre lika elegant som den en gång i tiden var. Måste erkänna att det är lite sorligt.

diskpropp

Äntligen har jag tagit mitt förnuft till fånga och införskaffat mig en diskpropp, heter de så förresten.
I alla fall, i över ett år har jag diskat utan propp, under rinnande vatten. Jag har varit en hemsk person, en oansvarig person, jag har slösat vatten som ifall det kom från en aldrig sinande källa. Men nu är det slut med det, jag tänker hädanefter ta mitt ansvar som diskare. Diska med diskhon fylld av vatten, skölja så ekonomisk jag bara kan samt spara på diskmedlet.

fredagsspekulationer

Ett spöke grasserar i Göteborg, indie'ns spöke, likt en hetsjakt har den fördrivits från klubb efter klubb.
Det är nu hög tid, att vi inför hela staden offentliggör vårt ändamål att återta vår plats.

Jag menar hur har technon kunnat bli så höjd till skyarna.
Här i Göteborg känns det som att vartannat ställe spelar techno. Vi tänker inte längre kräla i stoftet, eller trycka i de dunkla hörnen.
När vi går på pop-klubb vill vi dansa till indiehits och inte oförståelig techno.
Dock verkar det som att folket gillar det, det dansas och folk ser glada ut, men jag tror vi blivit lurade, indoktrinerade och förda bakom ljuset. Vi har blivit matade med något vi egentligen inte vill ha. Samtidigt hyllas och propageras det för den rosa och pastellgröna technon av personer som tydligen besitter tolkningsföreträde, jag syftar på djugenltrumman och nöjesguiden.
Lurade är vad vi blir, tiden är inne för oss att säga ifrån.
Vi godtar inte att technon är den nya indie'n, en omstörtning vore på sin plats.

Vi popsnören har inget annat att förlora än våra blandband.

tentor och gråa hår

Jaha sådär, redan klar med skrivandet, var ju inte så hiskeligt som jag förväntat mig, lite läsa lite skriva, sen var det avklarat. Och nu har jag lite ångest för ifall det kommer att räcka till eller inte. Sånt som märks.

Jag tappar hår som ett nervöst kattskrälle. Jag snarare fäller, idag då jag satt böjd över min bok och Subjektet och den Andra såg och kände jag riktigt hur håret föll av mig, och efter ett par timmars läsning hade jag en liten fin hög av ungefär 20 hårstrån. Det här är sjukt läskigt och känns inte helt normalt, men jag tycks mig minnas att jag tappade mycket hår även förra hösten.
Men ifall någon har erfarenhet av ”hårtappning” (tänker inte använda mig av termen håravfall då det får mig att känna mig gammal) eller tips för att motverka detsamma så får ni gärna ge er till känna.
Men än så länge så känns min kalufs fortfarande tjock, och när jag drar handen genom håret kan jag konstatera att jag har sjukt mycket hår.
Hur som helt är det säkert någon vitamin som saknas så till på fredag söker jag ölsällskap, öl innehåller som vi alla vet b-vitamin, så anmäl er i kommentarfältet.

Haha finansmarknadsminister Mats Odell är sjukt rolig. I en utfrågning angående Carnegie-affären, och det kanske inte så goda utnämnandet av desamma som ansvariga för regerings utförsäljning av staten får han frågan.

-Men, har du ingen självkritik?
-JO, jag säger ju det, det är lätt att vara efterklok

hemtenta

Skriver hemtenta i några dagar, förväntas bli klar till helgen.
Godnatt

fulaste

Jag har gått och funderat på det väldigt länge nu. Är det verkligen relevant, ska jag sänka mig till den nivån, spelar det egentligen någon roll, och så vidare, och så vidare.
Men tillslut, efter ett långt övervägande så bestämde jag mig för lägga upp en bild på Manu Chau’s La Radiolina.

För det här måste vara inte bara årets, utan hela århundradets fulaste skivomslag.
Jag vet inte om jag ska skratta eller bli arg när jag ser det. Det är ju så fult att man blir förbannad, ta bort det ur min åsyn. Men ändå samtidigt kan man inte sluta titta, inte sluta skratta, inte sluta gråta ,för det är ju så fruktansvärt fult.

VARFÖR???

Jag vaknar upp, slår på TV's Kanal Ett och undar varför i helvete Mange Schmidt, Petter och en tredje kille i bakgrunden som verkar DJ'a på låtsas, tillåts i SVT’s God Morgon Sverige. Det är knappats vad de flesta jag känner förknippar med en GOD MORGON.

Men tack som fan då SVT, god morgon tillbaka, nu när ni har förstört hela min dag. Det måste verkligen vara brist på intressanta personer att sätta i morgonsoffan.

Det är sådant här som gör än illamående, jag blev illamående. Det borde inte vara tillåtet att visas vid den tiden på dygnet, om ens överhuvudtaget. Men speciellt inte då folk är nyvakna, kanske fortfarande inte fått upp ögonen ordentligt, eller är i full färd med att inta sin frukost av fullkornsbröd med keso.
Jag menar, två meningslöst ointressanta ”hip-hop artister” i varsin sparkdräkt som trallar barnvisor.

”Mitt namn är Mange Schmidt och min melodi är giftig, förra året var jag glassig, antar ni nu hoppas på en bortgång som är hastig”

Sen kommer Petter och fyller i.

”ÖÖHH jag är Petter ifrån söder, där har jag mina börder, pumpar tunga beats i min bil och jag gör det med stil”

Hela morgonen har jag ställt mig frågan VARFÖR, varför vill man låta ”Mange-jag är för dålig för att förstå det själv” och ”Petter- jag tror jag är Norra Europas Jay-Z” uppträda med sin sommarplåga TV? För det första, överhuvudtaget, men ännu mer förundrande varför nu? När det snart är oktober.
Ibland är det så att man funderar på att sluta betala licensavgift.

Egentligen förstår jag inte varför jag ens bryr mig, tror att jag gillar att irritera mig på saker och ting.

anna skipper

Anna Skipper är tillbaka i tv-rutan, och på bästa sändningstid ska hon i TV3 inspektera Sveriges tjockisar och deras matvanor, tvinga dem att föra matdagbok för att sedan duka upp en hel veckas härligt intag av fett, socker, fett, fett, läsk och socker mitt framför ögonen på deltagarna, och varje gång blir de lika chockade, - oj äter jag så här mycket.

Det är roligt, man skrattar lite åt tjockisarna, tycker att de får skylla sig lite själva och undrar hur dumma människor egentligen kan bli.

En av höjdpunkterna är då Anna, likt PLUSmannen Sverker Olofsson går lös på deltagarnas kylskåp och skafferier och med sopphinken i högsta hugg slänger allt som innehåller, fett socker, färgämnen eller aminosyror. Rafs rafs säger det så gapar alla skåpshyllor är tomma och likaledes kylskåpet så när som på vitlöksklyftorna i sidofacket.

En annan av höjdpunkterna är då deltagarna ställs till svars för sitt oansvariga beteende, och de klämmer ur sig kommentarer som.

(När de dricker en liter mjölk om dagen.)
-Men vadå, jag trodde mjölk var nyttigt, det har man ju alltid fått höra.
Jo för barn under 15 år kanske.

Eller att de dricker light läsk eftersom det inte är onyttigt då det inte innehåller något socker.

Min min favorit är ändå,
”-Nej, jag äter inte lax, det är en så fet fisk” och i nästa klipp får man se personen i fråga glufsa i sig sockerkaka till frukost, chokladkakor på väg till jobbet, glass till förmiddagskaffet och sen senare på kvällen smälla i sig en påse ostbågar till EFTERLYST.

Andra oförglömliga scener är tillexempel folk som praktiskt taget låter sin lövbiff med klyftpotatis bada i kryddsmör och decilitervis med bearnaisesås, eller då de gör tjocktarmstömning, och de tvingas ligga på en brits med en rör uppkört i analen, där vatten pumpas fram och tillbaka så att bajset ska komma ut för att sedan kunna undersökas av en dietist, eller vilka som nu undersöker bajs.

Det här är verkligen kvalitets-tv, förnedrings-tv då det är som bäst, varken topmodell, fame factory, schalgerfestivalen eller ens Idol har något att sätta upp mot Du Är Vad Du Äter.

trappuppgången

Det händer grejer i min trappuppgång ska ni veta, för några dagar sedan hörde jag ett jäkla klampande och dumpande. Jag brydde mig inte speciellt mycket om det eftersom att jag är van vid stök i trapphuset, den otroliga lyhördheten till trots. Min närmaste granne har någon slags kontrollmani, så hon måste alltid känna efter väldigt noga så hon låst dörren, och inte allt för sällan när hon väl lyckats övertala sig om att dörren är låst och hon kommit iväg ner för trapporna, då kommer hon tillbaka för att gå in i lägenheten igen, se efter så att spisen inte är på, att kaffebryggaren är avstängd, att kylen inte står öppen, att kranen på toaletten inte står och droppar eller vad vet jag, men det är vad jag gissar mig till i alla fall.

Nu kanske ni tror att jag har värsta kollen på alla i min trappuppgång, så är inte fallet. Hon bredvid mig är den ände jag ser till, de andra verkar inte existera, förutom Per i lägenheten ovanför då, fast honom har jag inte sett sen i början av sommaren, kanske kom han iväg till Spanien, man kan ju alltid hoppas, och trappuppgångsrökaren i lägenheten under, som jag aldrig sett, men vet bor där eftersom att det står en odör av röklukt kring hans dörr.
Så ifall det inte är så att resterande lägenheter här i huset står tomma så måste det finnas minst 9 stycken personer jag aldrig sett.

Hur som helst, tillbaka till klampandet och dumpandet häromdagen. Det gick ett tag och sedan kom det tillbaka igen, jag kikade ut genom kikhålet, det enda jag ser är en man med hästsvans.
Anders Borg tänkte jag först, men sedan såg jag att det var en ambulansförare, sen såg jag en till ambulansförare och två pensionärer, och en tredje person som ligger på en bår på väg ned för trapporna. Märkligt, fösta gången jag ser grannen till vänster om mig så ligger personen på en bår. Och jag minns att jag lite elakt tänkte för mig själv,
– Synd att det inte var han i lägenheten under mig, han som alltid röker i trappuppgången så att det stinker som fan varje dag, och sedan sipprar in genom brevinkastet till min lägenhet, så jäkla vidrigt. Fast det var ju tyvärr inte han.
Men så dagen efter när jag är på väg till skolan och jag passerar trappuppgångsrökarens dörr ser jag att det sitter en lapp där, från kronfogden. Det de meddelar att de tillslutit lägenheten. Trappuppgångsrökaren har alltså blivit värkt, han köpte väl cigg för alla pengar. Snacka om att vara rökt.
Och idag är en städfirma här och sanerar längenheten, och det luktar faktiskt helt OK i trappuppgången.

Nu ska jag gå och tvätta, bli spännande att se ifall det fortfarande ligger tvätt i maskinerna som det brukar göra, och om ifall jag ens kommer in i tvättstugan, för ibland är det ju nått smart-ass som låst och inte bryr sig det minsta om att det är andra som har tvättid. Kanske tycker ni att jag klagar lite väl mycket på mina grannar nu, men det är bara för att de är så jävla dumma i huvudet allihopa.

Liksom
Ringa efter ambulans,
Ha kontrollmani,
Röka i trappuppgången,
Spela flamenco på nätterna,
Låsa tvättstugan

läses jättefort

Ikväll, närmare bestämt nu går sista avsnittet av Gilmore Girls, nu vet den där serien där alla pratar jättemycket och jättefort hela tiden, och det är verkligen en epok som går i graven vad ska vi nu spendera våra tisdagskvällar på, och jag som ändå säkert sett hela tre, eller kanske rent av fyra avsnitt, förstår inte riktigt vad hela grejen handlar om. Och tänk ifall jag kunde skriva lika fort som de i serien pratar, då kanske det här kunde bli ett roligt inlägg istället för ett helt meningslöst.

Och han kille har precis friat till tjejen med den unga mamman. De som ser likadana ut och pratar likadant, och det slår mig att hon är 22, då borde mamman ha varit typ 10 när hon fick sin dotter. Och ännu viktigare var mamman gift med pappan när hon föddes eller tillverkades, för det verkar som att det är vikigt för de fina familjerna i det gemytliga lilla samhället.

Och hon Rory vet inte om hon ska svara Ja eller Nej. Ja menar hon älskar ju verkligen killen, så varför vänta, men hon är ju bara 22 så varför ha så bråttom, och han har ordnat allt med jobb och hus med trädgård och ett avokadoträd på baksidan. Och Rory tycker ju så mycket om guacamole. Hon kan ju jobba på The Chronicle i San Fransisco och allt skulle kunna bli sådär underbart.

Och Logan som killen heter, vet att Rory inte gillar storslagna grejer har hyrt hästsläp med vita hästar som friar till henne på hennes egen mottagning efter att hon tagit någon examen eller nått och alla är där och tittar, mamma och pappa, mormor och morfar, grannar och bekanta, för alla känner ju alla, och alla är ju så trevliga och älskvärda mot varandra. Och de håller speciellt av Rory för, ja jag vet inte varför, de är väl tända på henne eller nått.

Och jag stör mig som fan på att de i reklampausarna måste höja volymen så in i helvete att man väcker hela huset (som visserligen inte sover så här dags) och blir halvdöv på kuppen, och så de där jävla Eniro-trollen som kapar och skriker.

Och nu har hon bestämt sig för att säga Nej och talar om det för Logan, och han blir ledsen, men hon tycker att de kan vara tillsammans ändå för hon älskar ju honom, men han säger att det är allt eller inget. Så det blir inget avocadoträd. Men de gifter sig säkert ändå tillslut. Och alla bli lyckliga och får barn.

Och bara eftersom att jag är så nyfiken av mig var jag tvungen att kolla på IMDB hur gamla skådespelarna var, och dottern är född -81 och mamman -67.

81-67 = 14. Vilket alltså gör det fysiskt möjligt. Och att föda barn vid 14års ålder är ju inte helt ovanligt, så glöm det där jag ska om den 10åriga mamman. Och föresten behöver ju inte skådespelarna ha samma ålder i verkligheten som i serien, jag måste sluta haka upp mig på småsaker, även fast att det är kul så vet jag att det kan vara irriterande för andra. Huvudsaken är att de pratar jättefort och jättemycket hela hela tiden.

snooze

Idag fick jag en ofrivillig sovmorgon på två timmar, snooze-knappen är förrädisk, förr eller senare lyckas man alltid att stänga av den i tron om att man egentligen bara ville komma åt just "snoozefunktionen".
Så nu sitter jag här med svidande ögon. Lätt huvudvärk och är torr i munnen, ni vet sådär man känner sig då man just har sovit lite lite för länge.
Men jag försöker så gott jag kan reda bot på det med starkt kaffe, butiks köpt bröd och lyxkeso.

Nu bör jag nog ge mig i kast med det där kapitlet om kultursyndromen, låter ju faktiskt intressant.

msn

Msn är fuckat och släpper inte in mig, hotmail likaså, hoppa det är ett helt gäng med hackers som bestämt sig för att sänka skiten, knäcka deras säkerhetssystem och hacka deras kod ner till parameternivå, sabba deras servrar och radera ut alla användarkonton. Det är dags att någon gör något detta världsherravälde som ger Microsoft oinskränkt tillgång att fylla vår privata sfär med skräp, dock tror jag inte det slutar där, de bevakar säkert varenda klick vi gör med musen, varenda tangent vi trycker ner, allt registreras och skickas till Microsofts gigantiska hårddisk för lagring inför framtida obskyra syften. Jag gillar det verkligen inte men eftersom att det inte finns något alternativ att tillgå så förblir jag en användare.

Häromdagen pratade jag och Agnes om hur många timmar man spenderat framför denna lilla vita ruta på ca 15X10cm, vi kom fram till att det är alldeles för många.
Åtta timmars arbete, åtta timmars msn och åtta timmars sömn, chattandet är helt klart vår tid sätt att umgås, egentligen är jag bara glad att jag lyckas logga in mig.
Det är inte första gången jag slänger skit på msn och Microsoft, och antagligen inte heller den sista. De har mig i ett järngrepp, det är ett beroende. Borde lägga in mig på en avvänjningsklinik eller göra upp ett schema för hur och när jag får använda det.

utgång

Många rock och popartister ifrån det stora landet i väst tycks ha ett aldrig sinade behov av att med jämna mellanrum göra upp med Jesus och kristendomen, det är inte sällan man stöter på religiösa syftningar i deras texter. Allas vår käre Conor Oberst från Bright Eyes tycker jag är där hela tiden där och trampar, som om att han vill slita sig fri, men inte riktigt vågar gå hela vägen, alltid måste han vända sig om för att se över axeln, man kan ju aldrig veta, hålla alla dörrar öppna så att säga.
Som tillexempel då han sjunger

“Why are you scared to dream of god
When it’s salvation that you want?”

eller

“There is a man holding a megaphone, he must have been the voice of God.
The bystanders claimed they saw angels flying up and down the block.
Well, they must have been attached to wires. I saw one laying in the lawn with a broken arm.”

Visserligen är dessa två textrader från två olika låtar, och olika skivor, men det känns som han står där med en fot på vardera sidan och inte vet vart han ska ta vägen, som att han har något han måste komma ifrån men inte riktigt vet hur han ska gå tillväga.
Förövrigt så är dessa två låtar suveräna i sin helhet, både vad gäller text och musik.

Annars så har hans gode vän Tim från Cursive lyckats bättre då han med gruppens senaste album Happy Hollow (som iofs är ganska så gammal nu) beskriver det lilla samhället med samma namn. En liten stad mitt i bibelbältet kan man föreställa sig, där kristendomen tagit ett järngrepp och ser till att styra det mesta i byn. Tim tar oss med på en rundvandring i staden och här får vi bland annat träffa perversa präster i biktstolen, familjer som sänder sina söner till det heliga kriget i öken och Dorothy vars livsplaner går i kras då man ber henne komma ner på jorden och sluta drömma. Och på fjorton spår och 45 minuter kommer vi färdas från big bang till apokalypsen,
Eller något sådant.

Själv är jag inte riktigt lika ambitiös i mitt tillvägagångssätt, jag skriver inga låtar eller konceptalbum. Jag gör det mycket lättare för mig, jag ringer ett samtal, beställer en blankett, fyller i, skickar tillbaka och skriver en blogg om det hela.
Så var man äntligen ute i värmen.

undersökning

Det har framkommit önskningar om att jag bör uppdatera mig blogg, och det snarast.

Så vad ska jag berätta, jo idag fick jag vara med i en marknadsundersökning angående mina snabbmatsvanor, kul tänkte jag, eftersom att de är nästintill obefintliga. Men men, alla svar är viktigt, det vet jag som läst 10 poäng statistik.

Hur som helt visade det sig ganska så snart att det var McDonalds som låg bakom undersökningen, då det började med ett par uppvärmningsfrågor för att sedan gå vidare in på hur ofta jag besöker ovannämnda restaurant, vad jag tycker om den och ifall jag hellre besöker någon av dess konkurrenter. De har sjukt höga tankar om sig själva, klicka på bilden.

Mycket spännande var det i alla fall. Fast den här gången fick jag inte hem några smakprov, som den gången jag skulle testa snus, fy fan. Skicka hem snusdosor till en som slutat snusa. Så lågt.

Idag hittade jag en skitsnygg väska på stan som jag aldrig kommer ha råd att köpa. Men man kan ju få drömma.

ett år

Sådär, idag firar jag och min lya här ett år tillsammans, mycket har vi varit med om, både sorg och glädje, men mest glädje. Ja mycket kul har vi haft.

Själva firandet går lite segt, då den ena av oss var ute och slirade på stadens gator alldeles för sent igår kväll, vilket har resulterat i att han idag sitter med en fruktansvärd huvudvärk. Han menar på att ölen på andra lång är förrädiska.

Men nu har vi i alla fall tagit tag i dagen, bördbaket står på jäsning och senare ska vi laga något gått till middag, kanske något med feta ost, kanske inte, vi får se, jag och lägenheten på tu man hand.
Haha så kul, hittade en fin bild över Högsbo, och som alla förstår är det vid den röda pluppen jag bor.

Måste kanske tyvärr lämna den ensam sen framåt kvällen, då de inte är en omöjlighet att det blir dans i natt också, ja menar lika bra att fortsätta i de spår man kör i, varför byta fil, varför spara på pengar som man ändå inte har, de tar ju ändå slut förr eller senare.

Skulle kunna lägga upp lite bilder från igår, men eftersom att vi alla ser så gräsliga ut så tror jag att jag struntar i det, måste vara något fel på min kamera, kanske tappat den i backen för många gånger.

posten, pesten, peston

Eftersom att jag inte plitat ner något här på flera dagar så är det väl dags att ge en liten lägesrapport igen.
Status: Det har inte hänt så mycket i veckan, fast det är ju bara tisdag, och än kan det mycket hända

Fast idag fick jag post. Post av posten där de meddelade att de inte kunnat genomföra en leverans av att brev jag postat för, låt se, två veckor sedan. På mitt returnerade kuvert fanns en gul påklistrad lapp med texten "Ofullständigt frankerad" jag hade ingen aning om att posten (trots de otroliga nedskärningarna) faktiskt vägde alla brev de får in, men man lär sig något varje dag.
Jag ber så mycket om ursäkt jag har ingen våg, och absolut ingen brevvåg, jag vet att det står en brevvåg på kontoret i min fars barndomshem, jag hade ju kunnat använda den för att väga mitt brev, men det hade jag inte en tanke på då jag la brevet på lådan. Men jag tog till mig kritiken och satta denna gång på två frimärken. Men nu slog det mig då jag kollade postens hemsida, två frimärken tillåter leverans av 100g, tänk ifall mitt brev väger mer än 100g, det innehåller trots allt fem stycket A4-ark. Tänk ifall det kommer tillbaka igen, det blir en dyr affär det här.

länge leve festen

Igår gick jag ensam på spelning, en gratis sådan visserligen, men ensam likväl, publiken var ganska så trött och frusen, hösten tyckts ha kommit lite tidigare i år, eller har sommaren aldrig varit här.

Sen träffade jag vänner, i ren protest mot att betala inträde för att dricka billig öl, gick vi istället och drack dyra öl.

Kvällen slutade med regn och tuff, röjig Belgisk (inte fransk) electro på tokigt hög volym, där dansade publiken desto mer, även om den till stor del bestod av fulla tonåringar.

ansikten

Den nya Internethypen måste helt klart vara facebook, alla, verkligen alla har det, ett internationellt överbyggande nätverk av ansikten, jag hittar fler människor jag känner igen här än om jag skulle kolla i min skolkatalog från lågstadiet, alla har det, förutom min syrra då hon menar att det bara är äldre som hänger där. Jag vet inte, men i så fall tillhör väl jag de äldre och det är väl bara att acceptera.

Men efter som helgon känns lagom fräscht, skunken går på lågvarv, bilddagboken aldrig fungerar och myspace är ett stor koloss av ryggdunkade och marknadsförande så söker väl vi vanliga användarna oss vidare, eller enligt min syrra –”de äldre” nu låter jag som värsta Communitysnubben, och vissa av mina vänner skulle kanske även hävda att jag är det, jag själv vill mena att jag inte är värre än någon annan.

Inte så att jag nu hyllar facebook till skyarna, visst det är en trevlig blandning av community och bildvisningssajt, men det är fullt av en massa märkliga och störande små applikationer som vill att man ska ranka sin vänskapslista, skicka presenter, göra en massa olika quiz plus en hel del till som jag inte vet vad de innebär eftersom att jag inte orkar läsa vad som står.

Men visst är det väl trevligt att skriva medelanden och lägga upp bilder, fast jag vet inte, kanske borde man tänka sig för innan man publicerar bilder på sig själv och sina vänner, vad som en gång lagts upp på Internet kommer alltid att finnas där och går inte att få tillbaka, speciellt nu då det aldrig tidigare vart så många rapporteringar och varningar om närmobbing och sexuella överfall som grundar sig i kommunikation över Internet. Men visst den fira publikationen måste få stå över det, och ovantående problemet ligger som vanligt på en mycket djupare nivå än så.

En annan fråga man kan fråga är varför jag sitter här och recenserar ett community samt slänger in moralkakor, mycket märkligt, men jag har väl lite tråkigt antar jag.

Men snart ska jag snart iväg och dricka öl.

Musikfest

Som vanligt på söndagar är jag för trött för att orka skriva något av värde, men idag hävdar jag att det är Bo´s fel. Eftersom att hon kom med kommentaren –”Krake, nu ska vi drick öl som att det inte finns någon morgondag”. Nu önskar jag att den där morgondagen aldrig kommit.

Helgen har varit en ända stor musikfest, som började på wish redan i onsdags sedan dess har det fortsatt med öl och musik ända tills sent igår natt.

Jag orkar inte skriva en massa strunt om hur grymma alla spelningar varit, eller hur varmt det har varit eller när jag tyckte att det var viktigare att se Regina Spektors spelning än att stå och prata med läkare utan gränser.

Det finns en massa bilder på facebook, för den som är intresserad, fast man måste nog bli vän med mig för att kunna se dem.

På begäran: Tågresa i djurvagnen

Idag for jag med tåg från Motala till Göteborg med det obligatoriska bytet i Hallsberg. Jag var på plats vid Motala Centralstation i god tid då jag vet att det nästan alltid är strul med tågen på sträckan Mjölby – Örebro och vice versa. Senast då jag åkte var tåget ersatt av buss, en buss som aldrig dök upp, och gången innan dess saknades vagnen där jag enlig biljetten skulle sitta, då fick jag stå och hänga med ett gäng fjuniga värnpliktiga i bistrovagnen.

Men idag så stod tåget på perrongen då jag kom, och inte var det något uttjänt gammalt regionaltåg heller utan ett nytt fint Regina-tåg, jag vet att de heter Regina efter som att jag jobbat med tåg under sommaren. Det är de tågen som ser ut lite som bantade x-2000. ”Regina” är nog ett flashigare namn för ”Regional” tror jag, lite mer personligt så att säga.

Resan till Hallsberg var mycket behaglig, konduktören, tågvärd eller vad det heter spexade till det hela genom att kalla folk för madame, monsieur eller herrskapet då han tilltalade passagerarna. Tåget hade luftkonditionering och mitt emot mig satt en man som var mycket lik Willy Strid i ”Hem till Byn”, men så var det nog inte för han är väl död.

Resan hade börjat mycket bra och väl i Hallsberg kände jag mig positivt inställd till fortsättningen, vilket skulle visa sig vara att hoppas på för mycket.

Göteborgståget rullade in, jag kollade på min biljett, vagn nummer 17, 17 jag känner igen det, tänkte jag, har nog åkt i vagn nummer 17 förut. När jag steg in i salongen som det kallas, visade det sig att mina aningar var korrekta. Vagn nummer 17 är djurvagnen, eller husdjursvagnen. Jag möttes först av en otrolig hetta, ingen luftkonditionering här inte, alla fönster var uppdragna, sedan slog stanken av djur emot mig, svettiga katter, hundar, råttor, mattar och hussar satt om varandra. Jag klämde mig ner bland ett par kattägare. Visste inte om jag skulle andas genom näsan eller munnen. Stekande hetta, stillastående luft, djur, tjattrande djurägare och avsaknad av snus gjorde resan nästintill outhärdlig. Fråga mig inte hur jag överlevde för det minns jag inte.

Det övriga klienteriet bestod av ett grovhånglande par, samt två emokids. De verkade inte det mista berörda av den absurda situationen, utan fortsatte ihärdigt att smaska på varandra som nyförälskade gör, respektive smaska godis som emokids gör.

Efter över två timmars resa i vagnen från helvetet fick jag äntligen rusa ut i Göteborgsluften, där jag möttes av ett mindre kaos av turister, alkoholister och över fulla spårvagnar, som som till min stora glädje inte luktade blöt hund

slut

Nu har jag slutat, sagt hej då till männen på jobbet (det är bara män som jobbar där) sagt hej då till chefen, vi har samma förnamn vilket han tycker är mycket festligt, han tycker jag ska skaffa krulligt hår som han, skägg som han och en glidar motorcykel som han. Han menade att jag är på god väg då våran hårfärg liknar varandras, eftersom jag färgat mitt.
Det är jobbigt med chefer som hela tiden måste skämta, lite krystat känns det som man måste skratta med. Fast bättre det än chefer som är dynget-runt-sura, aldrig nöjda och man får ta all skit, oavsett ifall det finns något att skälla på eller inte, jag har haft sådana också, chefer som hela tiden måste hålla sin auktoritära ställning uppe genom att trycka ner sina anställda. Då var det varje morgon en pina att gå till jobbet, varje kväll man skulle gå och lägga sig hade man en klump i magen. Då är det faktiskt bättre ifall man kommer undan med ett litet tillgjort skratt.

Undrar ifall jag får någon lön den här gången, då på det andra stället med den hemska chefen för 6 år sedan, vilket för övrigt var mitt första riktiga jobb, innan dess hade jag bara jobbat svart för far min, då fick jag hur som helst ingen lön. Detta upptäckte jag först två veckor efter löning då jag skulle ta ut en större summa för att betala en resa. Mitt konto som borde innehålla ungefär 10 000, var helt tomt. Kvinnan på min bank blev mycket upprörd minns jag, så här fick det inte gå till. Hon ringde upp chefen och med en imponerade ton skällde hon ut honom. Jag som endast vågat säga "Ja" "Nej" "Ja så fort jag är klar med det här" kände en glädje inombords, äntligen någon som sätter honom på plats. Hans ynkliga förklaring till den uteblivna utbetalningen var att "det var nått fel på mitt kontonummer" och att "Vi har försökt få tag på dej, men du har inte svarat på telefonen" Sån jävla bullshit. Han sa också att jag var välkommen tillbaka ifall jag ville jobba mer. -"In your dreams Mr Bladelius
Tillslut kom jag i alla fall levande därifrån, med min lön (i kontanter) för att aldrig återvända. Två veckor senare tog jag föresten mitt körkort erinrar jag mig nu helt apropå ingenting.

Videobutiken

Jag är mätt, uttråkad och trött, Harry Potter och den flammande bägaren verkar inte existera på film i den här förbannade staden.

Har varit i videobutiken nästan varje dag i en vecka. Det är lite löjligt jag vet, jag börjar nog bli kändis, eller, fast jag hyr ju aldrig någonting, eftersom sortimentet är så fruktansvärt värdelöst. Han på andra sidan kassan står där varje gång och ser fet och belåten ut. Jag gillar inte honom, han finner säkert nöje i att se hur vi tvingas hyra filmer de egentligen inte vill se, Men jag tänker inte gå i den fällan.

En liten rolig anekdot som inträffade i just samma videobutik för en sådär 10-12 år sedan, då jag och en kompis slog till på erbjudandet, ”fyra filmer i fyra dagar för fyrtionio kronor.”
Vi gick länge och väl bland hyllorna, tittade på filmernas framsidor och på filmernas baksidor där det brukar finnas några bilder från filmen, så att man kan se ifall den verkar bra eller inte.

Till historien hör också att vi hade tänkt kopiera filmerna, det här var på den gamla goda tiden, innan DVD, då man hade VHS-kassetter och om man kopplade ihop två VHS-spelare kunde man kopiera filmen så att man slapp hyra den nästa gång.

Hursomhelst, tillslut blev vi klara och gick fram för att betala och medens killen bakom kassan gick för att stoppa ner filmerna i sina askar pratade jag och min vän om ifall vi skulle orka se alla filmerna samma kväll, då kläcker jag ur mig samtidigt som kassakillen räcker över filmerna till oss. – Det gör ju inget ifall vi inte hinner kolla på alla filmerna för vi ska ju ändå kopiera dem.

Kassasnubben stirrade med mördarögon på mig, tioåriga Elias ville sjunka genom golvet. Allting blev väldigt svart väldigt fort, jag minns inte hur jag kom ut ifrån butiken. Men jag lever än idag och har hyrt åtskilliga filmer där sedan dess.

Findus fiskar

Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista

Förbannade jävla skit, värdelösa, helvete.
Hur fan kan de med att tillverka sån skit. Vad är grejen, det är slött, det är fult, det finns en massa äckliga grafiska finesser som gör att grejer blir genomskinliga. Allt är helt omgjord, utforskaren är helt förstörd, hela skiten stinker, detta är en produkt som ingen behöver. Jag hoppas det skickar Microsoft till graven, dock tror jag inte det, folk är för dumma för att förstå att allt inte är som det ska.
Ska väl tillägga att jag inte har installerat vista, utan att jag just nu sitter vid en dator som använder vista.

Uppdatering

Nu var det typ flera år sen jag bloggade, eller 7 dagar sen i alla fall. Men det händer inte så mycket här. I lördags var jag full, snodde några öl från bordet bredvid och glömde bort namnet på personen jag pratade med, vaknade dagen efter upp på en soffa undrandes var min kamera var, den låg under en kudde.
I måndags började jag jobba, fast egentligen har vi mest haft rast, egentligen vi ska renovera pendeltåg, fast då prylarna vi behöver ligger utspridda över halva Motala-verkstad går den mesta av vår tid åt till att springa runt och leta efter skruvar, laminatplattor eller diverse lister.
Fast idag jobbade vi ändå lite.

Mor och Far har åkt till Madeira för att äta fisk och gå olika vandringsleder. Far har ju skaffat nya vandrigskängor som han och jag för någon vecka sedan var och testade på Omberg.

I det Gustavssonianska hemmet, där endast jag och min syster Amanda befinner oss för tillfället råder nu Harry Potterfeber, efter att ha läst ut Fenixordern har min syster nu tagit över den, igår skulle vi ha Harry-maraton, men videobutiken hade bara två filmer inne, första och tredje, detta gjorde oss litet nedstämda men vi hyrde dem ändå. Trots att min syster har minne som en guldfisk lyckades jag ändå ganska bra att hålla mig från att avslöja händelseförloppet i förväg. Och nu kan jag knappt vänta på att läsa Halvblodprisen även fast att Michela i lördags avslöjade vem som dör i den.

Fy fan för rubriker.

Idag har jag hjälpt far att fixa och trixa. Mor och Far håller nämligen på att göra om lite i hallen på övervåningen, nya tapeter, nytt golv, nytt tak och sånt. Därför har jag fått gå upp tidigt för att sätta igång att måla takpanel, vit färg, två lager, inget penselkladd. Efter att de torkat satte vi upp skiten i taket, det blev ganska så snyggt.

Nu tänkte jag sätta igång och läsa Harry Potter så att jag och Filippa kan komma iväg på bio någon gång, men först ska jag se Morden, som jag har väntat, i flera veckor har jag väntat.

Idag skrev Josse om Andra Långgatan, det fick mig att längta hem, mycket.

Så passerar ännu en helg genom våra liv för att aldrig mer komma igen.

Sådär, då var vecka 28 avklarad inga större missöden har inträffat, jag befinner mig fortfarande i Motala, jag läser böcker och ser på film.

Tro det eller ej men jag har lyckats med konststycket att skaffa mig ett jobb, vilket visserligen medför att jag måste stanna här ett tag till, men ett jobb är det i alla fall och jag kommer att få lön, Vilket resulterar i att jag faktiskt kommer att ha råd att gå på way out west och jag är så jävla lycklig för det, om jag skulle missa det så vet jag inte vad jag tar mig till, då ansvarar jag inte för konsekvenserna. Det får inte ske, ska köpa biljett så fort som möjligt, se till att hålla mig frisk och kry från diverse åkommor, hålla mig inomhus för att minimera risken för olyckor, vore ju snyggt om man bröt båda benen eller ryggen, fast det finns handikapplatser så det löser sig nog. Bara jag inte blir sjuk, fast jag blir aldrig sjuk, aldrig, aldrig, jag har inte varit sjuk på flera år.

I fredags hände det märkliga ting, inte nog med att Andreas bjöd alla på gmmal öl, utöver det så badade jag faktiskt, ni får tro vad ni vill, men det gjorde jag, visserligen i en utomhuspool men jag var under ytan likväl, anledningen till detta spontana utfall grundar sig endast i att jag ville vara med de andra då de efter badet skulle till att basta. Att bada var för mig inte som för dem, målet, utan badet var endast en transportsträcka för att få tillträde till bastun.

Igår utfördes ännu ett märkligt infall, jag och AM fick för oss att vi inte ville gå hem då utestället stängde, så vi tog varsin öl och gömde oss under ett bord. Vi var helt säkra på att de inte skulle hitta oss, men tji fick vi, de fann oss ganska så fort, och vi fick krypa fram från våra gömställen. Nu tänker jag hålla mig inne för ett tag framöver.

Glass i Vadstena

Som sagt, Glass i Vadstena kallar jag den, ett mästerverk ärat såväl knugar som vanligt folk.

Förutom årets första och enda glass (fast observera att det är gulglass) så har min far och jag varit och vandrat på Omberg, far har köpt nya vandringskängor som han måste gå in. Jag gick i vanliga skor. För er som inte är östgötar så är Omberg ett berg som ligger vid Vättern, eller egentligen är det en horst men det kanske är lite överkurs, ett ganska så grönt berg/horst, fullt av skogar och sånt, egentligen inte alls speciellt bergigt, kanske mer horstigt, men det var ändå fullt med kuperad terräng och överallt fanns en massa små bäckar och vattenfall som man var tvugen att hoppa över i fall man skulle klara sig utan att bli blöt. Jag fixade det galant. Det har regnat katter och hundar här i flera veckor vilket medfört att det är lite smått översvämmat överallt.

Här kommer först en bild på en bäck på Omberg, sen en bild på nyklippta mig då jag är sur för att morden i midsummer i tisdags hade utgått ur kvällen tablå.

Rapport

Jaha, en vecka har jag varit här, snart, en vecka imorgon.
Det var svårt att ta sig hit, bussar och tåg verkar undvika denna plats. När jag i Hallsberg klivit av SJ-tåget för att byta till nästa tåg som skulle ta mig till slutdestinationen så stod det på tavlan som visar ankomst och avgångstider "Intercity mot Motala/Mjöbly erstt av buss" Jag blev skit sur och började stampa i backen, samt slänga arga blickar på övriga i väntrummet. Jag gillar tåg bättre än buss, jag misstänkte även att detta byte av färdmedel skulle medföra förseningar vilket inte skulle göra mig på bättre humör då jag redan var sinnessjukt hungrig. Hursomhelst så gick jag ut dit bussarna avgår för att vänta, vänta och vänta. Jag vet inte hur det gick till, om jag missade bussen eller ifall den helt enkelt inte kom. Jag såg i all fall inte till någon buss, jag misstänker att de struntade i mig. Busshelvetet kom aldrig, jag ringde pappa och bad honom komma och hämta mig, han gjorde det, måttligt munter.
Sedan dess har jag klarat mig utan missöden och här i Motala går det mest ut på att prata om vad man ska äta till middag, samt åka till Ica Maxi för att inhandla detta, detta är Motalabons stora fetisch, vilket utövas minst en gång varje dag. Sen att jag anlände hit i onsdags har jag varit där minst fem gånger plus igår då jag var på Ica maxi i Linköping. Fast idag ska vi äta rester så då behöver vi inte handla, tyvärr. Vilken påverkan detta kommer att ha på Motalabons sinnestillstånd, humör, koncentration, m,m vet jag ännu inte, dock kommer det nog att visa sig senare ikväll, då abstinensen riktigt hunnit sätta in.
Själv har jag återigen slutat snusa, rakat av mustaschen och klippt mig, så nu ser jag ut som en ny människa.

Beroende

Jag har hamnat i något slags beroende, ett Concretes beroende, inte första gången det händer, men det har aldrig varit så här starkt förut. Det är väl inte hela världen, det finns ju värre saker att vara beroende av, som tillexempel kaffe, nikotinplåster eller varför inte ostbollar.

Jag åker därför till Motala ett tag och kurerar mig, blir borta ett tag men kommer tillbaka så småningom.

bettskena i det sura äpplet

På samma sätt som sommartorkan medför nyhetstorka, bidrar det även till bloggtorka, min morgontidning känns lite tunnar än normalt, på samma vis är mina blogginlägg färre. Fast det är där med en tunnare tidning känns ändå ganska så skönt, att man för en gångs skulle orkar läsa igenom den. Idag stod det tillexempel en massa saker om slutet för stopplagen och förändringar i a-kassan, jag blev arg, satte nästan teet i halsen.

Angående blogginläggen får jag se till att det börjar hända saker i mitt liv så att jag får något att skriva om, det har varit lite dött den senaste veckan, fast jag vet att det egentligen är mitt eget fel. Men ibland är det skönt att vara ensam, läsa böcker, lyssna på musik och sånt annat vikigt.

Imorse när jag vaknade, eller snarare förmiddag, eller lunchtid var det nog när jag tänker efter, i vilket fall som helst hade jag obehagligt ont i mina framtänder, som att jag åkt på en riktig snyting, men det hade jag inte, tror mer på min egen teori, att jag legat och sugit överläppen mot tänderna hela natten, eller i alla fall från halvsextiden, för då ringde Linn och väckte mig, fast jag orkade inte svara. Undrar ifall det var nått viktigt. Hur som helst hade jag ont i tänderna och det är andra gången under denna vecka som jag vaknat så. Ska det fortsätta såhär får jag nog helt enkelt skaffa mig en bettskena. Bettskena och öronproppar, det är coolt det.

Häromdagen åt jag jätteäckliga chips, holiday hette dem, av märket Estrella, skulle vara smak av rödlök crème fraiche och paprika tror jag, de smakade gräs, köp inte dem. Dock åt jag i brist på annat upp hela påsen, det fick mig att må illa och känna mig tjock, och på samma vis som det europeiska folket efter första världskriget sa ”aldrig mera krig” säger jag till mig själv efter 300gram friterat fett ”aldrig mera chips” ja och vi vet ju hur det gick för Europa.

Tään-tään, M och yippie ki yay

Vänta, vänta inte ila, snart kommer svarta mannen men sin bila, hugger och hugger dej till köttfärs, sjunger ungarna, efter det en desperat mor som nervöst tittar på klockan, förtvivlat skriker, Elsie! Elsie!!! då henne dotter inte kommer hem från skolan. Dagen efter ropar gatornas tidningsförsäljare. Extra!, Extra!

Så början den tyska filmen M från 1931, fruktansvärd historia utspelad i en stad som lever i skräck för en barnamördare, ingen vet vem han är, alla misstänker alla, att prata med ett barn räcker för att bli utpekad.
Polisen ständiga razzior i jakten på mördaren terroriserar medborgarna lika mycket som mördaren själv gör. Ett brottssyndikat i staden inser att deras verksamhet är hotad, något måste göras, och det är fort. Det går samman med stadens många hemlösa och tar lagen i egna händer då polisens arbete förblir resultatlöst. Efter ett gediget spaningsarbete av de hemlösa får de fast M. Mobben drar iväg med honom till en avlägsen nedlagd fabrik, för att där själva fastställa domen.
Mycket starka scener mot slutet, den sjuke mördares böner om nåd, de mördade barnens föräldrars ursinne, vedergällning mot humanism. Precis innan M blir helt lemlästad störtar polisen in i fabriken och där är filmen i princip slut.

Imorse såg jag även Tintin på sommarlovsmorgon med allas vår egen Hej Hej Monica Nic Schröder. Den svarta ön var det som visades, minns att jag såg den som barn, men märk av min förvåning då jag insåg att det var en annan version som visades, varför göra två nästan identiska filmer av en och samma bok? Speciellt då den första versionen både är bättre tecknad vad gäller figurernas rörelser och timing, rösterna ligger ljusår före och de är definitivt roligare. En bättre produktion helt enkelt, de senare filmerna är rena hafsverket i jämförelse.
Det enda som skulle kunna vara bättre i de senare versionerna av samma film skulle väl då vara att Kapten Haddock pratar göteborgska.

Om någon timme är det biodags, och då vakas det amerikans hårdkokt machoaction, med Bruce ” Yippee-Ki-Yay motherfucking” Willis. Det blir grejer det.