Videobutiken

Jag är mätt, uttråkad och trött, Harry Potter och den flammande bägaren verkar inte existera på film i den här förbannade staden.

Har varit i videobutiken nästan varje dag i en vecka. Det är lite löjligt jag vet, jag börjar nog bli kändis, eller, fast jag hyr ju aldrig någonting, eftersom sortimentet är så fruktansvärt värdelöst. Han på andra sidan kassan står där varje gång och ser fet och belåten ut. Jag gillar inte honom, han finner säkert nöje i att se hur vi tvingas hyra filmer de egentligen inte vill se, Men jag tänker inte gå i den fällan.

En liten rolig anekdot som inträffade i just samma videobutik för en sådär 10-12 år sedan, då jag och en kompis slog till på erbjudandet, ”fyra filmer i fyra dagar för fyrtionio kronor.”
Vi gick länge och väl bland hyllorna, tittade på filmernas framsidor och på filmernas baksidor där det brukar finnas några bilder från filmen, så att man kan se ifall den verkar bra eller inte.

Till historien hör också att vi hade tänkt kopiera filmerna, det här var på den gamla goda tiden, innan DVD, då man hade VHS-kassetter och om man kopplade ihop två VHS-spelare kunde man kopiera filmen så att man slapp hyra den nästa gång.

Hursomhelst, tillslut blev vi klara och gick fram för att betala och medens killen bakom kassan gick för att stoppa ner filmerna i sina askar pratade jag och min vän om ifall vi skulle orka se alla filmerna samma kväll, då kläcker jag ur mig samtidigt som kassakillen räcker över filmerna till oss. – Det gör ju inget ifall vi inte hinner kolla på alla filmerna för vi ska ju ändå kopiera dem.

Kassasnubben stirrade med mördarögon på mig, tioåriga Elias ville sjunka genom golvet. Allting blev väldigt svart väldigt fort, jag minns inte hur jag kom ut ifrån butiken. Men jag lever än idag och har hyrt åtskilliga filmer där sedan dess.

Findus fiskar

Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista
Jag hatar Windows Vista

Förbannade jävla skit, värdelösa, helvete.
Hur fan kan de med att tillverka sån skit. Vad är grejen, det är slött, det är fult, det finns en massa äckliga grafiska finesser som gör att grejer blir genomskinliga. Allt är helt omgjord, utforskaren är helt förstörd, hela skiten stinker, detta är en produkt som ingen behöver. Jag hoppas det skickar Microsoft till graven, dock tror jag inte det, folk är för dumma för att förstå att allt inte är som det ska.
Ska väl tillägga att jag inte har installerat vista, utan att jag just nu sitter vid en dator som använder vista.

Uppdatering

Nu var det typ flera år sen jag bloggade, eller 7 dagar sen i alla fall. Men det händer inte så mycket här. I lördags var jag full, snodde några öl från bordet bredvid och glömde bort namnet på personen jag pratade med, vaknade dagen efter upp på en soffa undrandes var min kamera var, den låg under en kudde.
I måndags började jag jobba, fast egentligen har vi mest haft rast, egentligen vi ska renovera pendeltåg, fast då prylarna vi behöver ligger utspridda över halva Motala-verkstad går den mesta av vår tid åt till att springa runt och leta efter skruvar, laminatplattor eller diverse lister.
Fast idag jobbade vi ändå lite.

Mor och Far har åkt till Madeira för att äta fisk och gå olika vandringsleder. Far har ju skaffat nya vandrigskängor som han och jag för någon vecka sedan var och testade på Omberg.

I det Gustavssonianska hemmet, där endast jag och min syster Amanda befinner oss för tillfället råder nu Harry Potterfeber, efter att ha läst ut Fenixordern har min syster nu tagit över den, igår skulle vi ha Harry-maraton, men videobutiken hade bara två filmer inne, första och tredje, detta gjorde oss litet nedstämda men vi hyrde dem ändå. Trots att min syster har minne som en guldfisk lyckades jag ändå ganska bra att hålla mig från att avslöja händelseförloppet i förväg. Och nu kan jag knappt vänta på att läsa Halvblodprisen även fast att Michela i lördags avslöjade vem som dör i den.

Fy fan för rubriker.

Idag har jag hjälpt far att fixa och trixa. Mor och Far håller nämligen på att göra om lite i hallen på övervåningen, nya tapeter, nytt golv, nytt tak och sånt. Därför har jag fått gå upp tidigt för att sätta igång att måla takpanel, vit färg, två lager, inget penselkladd. Efter att de torkat satte vi upp skiten i taket, det blev ganska så snyggt.

Nu tänkte jag sätta igång och läsa Harry Potter så att jag och Filippa kan komma iväg på bio någon gång, men först ska jag se Morden, som jag har väntat, i flera veckor har jag väntat.

Idag skrev Josse om Andra Långgatan, det fick mig att längta hem, mycket.

Så passerar ännu en helg genom våra liv för att aldrig mer komma igen.

Sådär, då var vecka 28 avklarad inga större missöden har inträffat, jag befinner mig fortfarande i Motala, jag läser böcker och ser på film.

Tro det eller ej men jag har lyckats med konststycket att skaffa mig ett jobb, vilket visserligen medför att jag måste stanna här ett tag till, men ett jobb är det i alla fall och jag kommer att få lön, Vilket resulterar i att jag faktiskt kommer att ha råd att gå på way out west och jag är så jävla lycklig för det, om jag skulle missa det så vet jag inte vad jag tar mig till, då ansvarar jag inte för konsekvenserna. Det får inte ske, ska köpa biljett så fort som möjligt, se till att hålla mig frisk och kry från diverse åkommor, hålla mig inomhus för att minimera risken för olyckor, vore ju snyggt om man bröt båda benen eller ryggen, fast det finns handikapplatser så det löser sig nog. Bara jag inte blir sjuk, fast jag blir aldrig sjuk, aldrig, aldrig, jag har inte varit sjuk på flera år.

I fredags hände det märkliga ting, inte nog med att Andreas bjöd alla på gmmal öl, utöver det så badade jag faktiskt, ni får tro vad ni vill, men det gjorde jag, visserligen i en utomhuspool men jag var under ytan likväl, anledningen till detta spontana utfall grundar sig endast i att jag ville vara med de andra då de efter badet skulle till att basta. Att bada var för mig inte som för dem, målet, utan badet var endast en transportsträcka för att få tillträde till bastun.

Igår utfördes ännu ett märkligt infall, jag och AM fick för oss att vi inte ville gå hem då utestället stängde, så vi tog varsin öl och gömde oss under ett bord. Vi var helt säkra på att de inte skulle hitta oss, men tji fick vi, de fann oss ganska så fort, och vi fick krypa fram från våra gömställen. Nu tänker jag hålla mig inne för ett tag framöver.

Glass i Vadstena

Som sagt, Glass i Vadstena kallar jag den, ett mästerverk ärat såväl knugar som vanligt folk.

Förutom årets första och enda glass (fast observera att det är gulglass) så har min far och jag varit och vandrat på Omberg, far har köpt nya vandringskängor som han måste gå in. Jag gick i vanliga skor. För er som inte är östgötar så är Omberg ett berg som ligger vid Vättern, eller egentligen är det en horst men det kanske är lite överkurs, ett ganska så grönt berg/horst, fullt av skogar och sånt, egentligen inte alls speciellt bergigt, kanske mer horstigt, men det var ändå fullt med kuperad terräng och överallt fanns en massa små bäckar och vattenfall som man var tvugen att hoppa över i fall man skulle klara sig utan att bli blöt. Jag fixade det galant. Det har regnat katter och hundar här i flera veckor vilket medfört att det är lite smått översvämmat överallt.

Här kommer först en bild på en bäck på Omberg, sen en bild på nyklippta mig då jag är sur för att morden i midsummer i tisdags hade utgått ur kvällen tablå.

Rapport

Jaha, en vecka har jag varit här, snart, en vecka imorgon.
Det var svårt att ta sig hit, bussar och tåg verkar undvika denna plats. När jag i Hallsberg klivit av SJ-tåget för att byta till nästa tåg som skulle ta mig till slutdestinationen så stod det på tavlan som visar ankomst och avgångstider "Intercity mot Motala/Mjöbly erstt av buss" Jag blev skit sur och började stampa i backen, samt slänga arga blickar på övriga i väntrummet. Jag gillar tåg bättre än buss, jag misstänkte även att detta byte av färdmedel skulle medföra förseningar vilket inte skulle göra mig på bättre humör då jag redan var sinnessjukt hungrig. Hursomhelst så gick jag ut dit bussarna avgår för att vänta, vänta och vänta. Jag vet inte hur det gick till, om jag missade bussen eller ifall den helt enkelt inte kom. Jag såg i all fall inte till någon buss, jag misstänker att de struntade i mig. Busshelvetet kom aldrig, jag ringde pappa och bad honom komma och hämta mig, han gjorde det, måttligt munter.
Sedan dess har jag klarat mig utan missöden och här i Motala går det mest ut på att prata om vad man ska äta till middag, samt åka till Ica Maxi för att inhandla detta, detta är Motalabons stora fetisch, vilket utövas minst en gång varje dag. Sen att jag anlände hit i onsdags har jag varit där minst fem gånger plus igår då jag var på Ica maxi i Linköping. Fast idag ska vi äta rester så då behöver vi inte handla, tyvärr. Vilken påverkan detta kommer att ha på Motalabons sinnestillstånd, humör, koncentration, m,m vet jag ännu inte, dock kommer det nog att visa sig senare ikväll, då abstinensen riktigt hunnit sätta in.
Själv har jag återigen slutat snusa, rakat av mustaschen och klippt mig, så nu ser jag ut som en ny människa.

Beroende

Jag har hamnat i något slags beroende, ett Concretes beroende, inte första gången det händer, men det har aldrig varit så här starkt förut. Det är väl inte hela världen, det finns ju värre saker att vara beroende av, som tillexempel kaffe, nikotinplåster eller varför inte ostbollar.

Jag åker därför till Motala ett tag och kurerar mig, blir borta ett tag men kommer tillbaka så småningom.

bettskena i det sura äpplet

På samma sätt som sommartorkan medför nyhetstorka, bidrar det även till bloggtorka, min morgontidning känns lite tunnar än normalt, på samma vis är mina blogginlägg färre. Fast det är där med en tunnare tidning känns ändå ganska så skönt, att man för en gångs skulle orkar läsa igenom den. Idag stod det tillexempel en massa saker om slutet för stopplagen och förändringar i a-kassan, jag blev arg, satte nästan teet i halsen.

Angående blogginläggen får jag se till att det börjar hända saker i mitt liv så att jag får något att skriva om, det har varit lite dött den senaste veckan, fast jag vet att det egentligen är mitt eget fel. Men ibland är det skönt att vara ensam, läsa böcker, lyssna på musik och sånt annat vikigt.

Imorse när jag vaknade, eller snarare förmiddag, eller lunchtid var det nog när jag tänker efter, i vilket fall som helst hade jag obehagligt ont i mina framtänder, som att jag åkt på en riktig snyting, men det hade jag inte, tror mer på min egen teori, att jag legat och sugit överläppen mot tänderna hela natten, eller i alla fall från halvsextiden, för då ringde Linn och väckte mig, fast jag orkade inte svara. Undrar ifall det var nått viktigt. Hur som helst hade jag ont i tänderna och det är andra gången under denna vecka som jag vaknat så. Ska det fortsätta såhär får jag nog helt enkelt skaffa mig en bettskena. Bettskena och öronproppar, det är coolt det.

Häromdagen åt jag jätteäckliga chips, holiday hette dem, av märket Estrella, skulle vara smak av rödlök crème fraiche och paprika tror jag, de smakade gräs, köp inte dem. Dock åt jag i brist på annat upp hela påsen, det fick mig att må illa och känna mig tjock, och på samma vis som det europeiska folket efter första världskriget sa ”aldrig mera krig” säger jag till mig själv efter 300gram friterat fett ”aldrig mera chips” ja och vi vet ju hur det gick för Europa.