Vibratorfunktionen

Idag damp det ned ett paket innehållande 6 stycken skivor superb svensk popmusik av bästa klass. Det var mycket trevligt.

Jag har en liten teori om mobiltelefoner och varför de alltid slutar att fungera som de borde, ni vet när man har ägt dem ett tag, ungefär ett år då börjar de krångla, tappar teckning, slutar att ringa, stänger av sig, ja helt enkelt ballar ur totalt.
Man tror att det rör sig om någon slags klappkontakt i telefonens invecklade kretsar. För att man tappat den i backen för många gånger på fyllan tänker man då.
Men jag tror det beror på vibratorsignalen, den vibrerar sönder telefonen, sakta men säkert.
Innan vibratorsignalen var uppfunnen hade jag aldrig de här problemen, men nu dyker de upp på varje telefon med vibratorfunktion jag haft.

Jo som ni kanske förstår så har min telefon gått sönder , i lördags, displayen fungerar inte, den visar inget, den har helt enkelt vibrerat sönder.

Så nu får jag använda min gamla kära Nokia, förövrigt den bästa telefon jag haft, även om den inte heller fungerar helt som den borde och är lite skadad här och där. Djävla vibratorfunktion.

Förbaskat

Förbaskat, nu har jag kört fast, förbannade jävla förgylld flygödla som är helt omöjlig att ta kål på. Ska jag behöva vara tvungen att gå tillbaka till ett äldre sparat spel och spela om för att exp'a lite, inte fan fattar jag hur specialattackerna fungerar heller, jävla japaner.

Jag tror jag ger upp för ikväll och går och lägger mig istället. Om jag kan sova, fan så störande

Med risk för att bli nördig

Igår var alltså den stora dagen, den 23 februari. Det har varit en lång väntan, fem år ungefär tror jag.
Men igår lät japanerna äntligen oss européer få sätta tänderna i deras senaste verk, jo jag talar självklart om Final Fantasy XII, det har alltså gott fem år sedan de sist släppte ifrån sig något vettigt, med risk för att få kritik nu, ett halvhjärtat hafsverk. Jo jag talar om det så hyllade nr 10, som jag egentligen inte gillade speciellt.
Det har varit en lång väntan, men väl värd, det här liret verkar bra, mycket bra, kanske inte i samma klass som nr7, men finns det nått som gör det, svar nej.

Jag trodde faktiskt inte att jag brydde mig längre, att jag blivit vuxen och så, men nejdå, jag smög mig lite försynt in på spelbutiken, som var full med småkids, roffade åt mig ett av exemplaren och gick med bestämda steg fram emot kassan, tjejen bakom disken frågade ifall jag hade förbeställt, va tänkte jag, måste man beställa, är det sån åtgång på dem, men det verkade inte vara några problem.
Jag betalade och fick mitt spel, stoppade snabbt ner det i väskan, och gick ännu snabbare ut ur affären, 24-åringar borde ha vuxit ifrån det här med tv-spel.

klipp, klipp.

Nyss var jag arg, men börjar lunga ner mig nu.
Anledningen till min ilska, är som så många gånger förr, är vårat kära företag Microsoft, och deras produkter, Windows, mediaplayer, Messenger mfl.
Till det hela hör även att jag nyss installerat om det högt älskade operativsystemet Windows. Av andledning att det sabbade alla mina övriga program, Winamp, Firefox och diverse andra slutade att fungera, endast Microsofts egna program fungerade, jäkligt märkligt, någon borde stämma dem, igen.
Och i brist på andra operativsystem så var jag helt enkelt tvungen att köra in samma skit igen. Efter att jag laddat ner och installerat msn, den helt oumbärliga chatklienten känner jag mig fruktansvärt besviken.
Vad är det för koloss till applikation de tvingar på oss, stor klumpig och seg som en sengångare, varje gång man på nytt tvingas köra in skiten är det än värre, alltid nått nytt skit som lagts till, helt meningslösa funktioner alltid till det sämre, någon förbannad livefunktion som jag inte förstår poängen med, presentationsbilderna är mindre, de syns inte längre förens man klickar på sin vän, jag vill se mina vänners bilder hela tiden. Vad fan är dealen.

För övrigt så är mitt hår kort, skit kort, min lugg kort likaså, eller kortare iallafall. Fan vad modig jag är som återigen låter Filippa sätta saxen i mitt hår, men det blir ju alltid så bra resultat så vad har jag att oroa mig för.

Nu är jag ledig tills på måndag, helt ledig, inte en uppgift att skriva, inte en sida att läsa. Det har inte hänt sen jag började skolan i augusti, hur ska detta firas?

Ta om du behöver, ge om det blir över

Igår när vi skulle se bio så blev vi lite godissugna och smet in på 7-eleven vid hagabion, då vi skulle betala upptäckte vi framme vid kassan en liten kaffemugg i papp full med diverse mynt och ovanför satt en lapp fasttejpad med texten "ta om du behöver, ge om det blir över". Det var så fint tyckte vi.
Det borde alla butiker införa.

Men just nu skiter jag i det här och sticker till fjällen, ska bli "svärord" skönt att få komma bort och slippa tänkta på jobbiga saker och jobbiga känslor, och precis lika skönt kommer det bli att komma hem igen, på söndag eller måndag.
Och ja jag vet att jag har en examinationsuppgift att göra, men det fixar jag, har ju hela veckan på mig.

Ångest

Så, för 17 timmar sen tänkte jag, åh jag längtar till klockan blir runt 22.00 då kommer jag förhoppningsvis att vara klar med tentan, och hela den här långa dagen kommer att vara över.
Det hela började i söndags morse med att far ringer och väcker mig vid niotiden, jag har som sagt somnat på Linns soffa efter en allsångssession med Regina Spektors samlade verk och diverse nickokickar på grund av förgiftat ciggpapper.
Iallafall pappa ringer och väcker mig med meningen. - Det finns inga lediga tåg till Göteborg idag, du får åka på måndag morgon klockan 6. Därav den långa måndagen, SJ höll för en gångs skull vad som utlovats och 20 minuter över nio stormade (smög) jag in på föreläsningen.
Efter två timmar av tappert försökt att inte somna fick jag äntligen bege mig till min lägenhet, somnade direkt, vaknade två timmar senare redo att börja skriva på tentan.
Men vad händer, mitt huvud är helt tomt, jag vet inte ens hur jag ska börja.
Men efter att ha städat, lagat mat, diskat och duschat är jag äntligen tillräckligt klar i huvudet för att lyckas formulera de första stapplande meningarna. Vid tre tiden var ångesten påtaglig och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen.
Men se där en sju timmar senare har jag ändå lyckats med bedriften att producera två sidor hm, vetenskaplig text med tillhörande referenser. Jag är inte nöjd, men det får duga, jag pallar inte mer. Tycker även att våre käre kursansvarig ska vara nöjd med tanke på hur han skött den här kursen. Med försenad tentamensutlämning och bristfällig information bör man inte känna sig så katig.

Lördagens orgie i födelsedagsfirande blev mycket lyckat Christoffer, Micke och Tobbe fyllde tillsammans 74år vilket är en ansenlig ålder får man väll medge, återseenden av en massa människor som inte visat sig på flera år, och diverse andra som jag mött för bara några veckor sedan, det hela resulterade i en bra bladning av vänner och bekanta.

Bilden på mig beskriver ganska så väll hur dagen har varit, men som tidigare konstaterat dagen är äntligen slut, imorron väntar en ny, även den lång, men jag har kirrat matlåda så de ska nog gå bra.

Motala

Nu är jag i Motala där jag ska spendera helgen, fira ett par vänner som är geniala nog att fylla år samma helg, smart.
Försöka få lite plugg gjort, och frysa i vinterkylan, jag har endast min tunna jacka med mig, visste inte att Östergötland låg i norrland, men tydligen för här är det snö och 5 grader kallt.

Att resa med SJ är alltid en upplevelse utöver det vanliga, dock så fyllde X2000 sin funktion just denna dag, men säg den lycka som varar för evigt.
I Hallsberg där jag skulle byta till ett regionaltåg för att kunna ta mig sista biten till Motala, fick jag vänta och vänta, försening som vanligt, när tåget då slutligen rullade in på perongen, ja då saknades en vagn, just den vagnen som min stol var placerad i stod på reparation i en vagnhall nånstan.
SJ, SJ gamle vän, säger jag bara.
Ja, efter att ha hängt i bistrovagnen ett tag med diverse andra Motalabor och fjuniga värnpliktiga sa konduktören, eller tågvärd eller vad deras yrke kallas nuförtiden, att vi som saknade vagn kunde få sätta oss i första klass, wow first class tänkte jag, inte dåligt, flott ska det va minsann.
Men vad är dealen med första klass liksom, jag fattar inte, det är ingen skilland mot andra klass, förutom mina vänner, förutom, att i första klass är sätena klädda i blått tyg, och inte som i andra klass där de är klädda i rött.
Hur tänkte de liksom när de inredde vagnarna, att deras resenärer kommer känna sig mer bekväma på det sättet.
Hursomhelst, idag har jag ätit pestopasta gånger två, nu är jag trött och ska sussa lite.

Soja

Det är lite kul att en fax på Björkegrens Optikerhus i Kalmar ringer upp mig och piper i luren lite då och då, tre gånger i rad, börjar undra lite vad de håller på med, jag är ingen fax, jag bor inte Kalmar och jag har behöver inte optikerexpertis.
Idag har jag vågat mig på att äta sushi, vegetarisk sådan, inte för att jag inte vågat innan, det har liksom aldrig blivit av, och ja jag vet, jag ligger ljusår efter tänker ni.
Det var friskt, fräscht och gott, och eftersom att det inte var någon firre på så behövde jag ju inte oroa mig för att jag skulle begå det fatala misstaget och doppa den i sojan.

Äntligen har jag funnit mig en vän som inte räds att dricka udda saker, när jag såg C föra sojaskålen till munnen och sluka det sista var jag bara tvungen att påpeka att även jag gillar det, jag dricker minsann både vinägerbaserad salladsdressing och olivspad, hon försökte bräcka mig med sina fantasier om passerad tomat, been there done that fyllde jag i.

Nu ska jag koncentrera mig lite på mina studier och fixa tvätten, imorgon drar jag till Östergötland för att fira födelsedagar.

Kollisionskurs

Fan, fan, vad ska jag göra, ska jag ge upp,
men jag brukar inte ge upp, inte när det gäller såna här vikiga saker,

Varför kan inte saker och ting för en gångs skull ske lätt och smidigt, utan en massa hinder på vägen, så att man slipper backa, titta på kartan och inse att man varit helt fel ute.
Men jag vill åka på den här vägen, den verkar vara så bra, tyvärr ser det ut som att en krockad bil står därframme, och jag tror inte jag kommer så mycket lägre just nu.

Postsnus

Jag får snus på posten, sex dosor, tre märkta med X och tre märkta med W.
Jag är tydligen utvald för att delta i någon slags marknadsundersökning.
Alltid kul när man kan hjälpa till och jag känner mig verkligen som en speciellt utvald person.
Men grejen är ju liksom att jag slutat snusa, och jag ska fan inte trilla dit igen.
Så om någon vill ha snus, helt nya smaker, X och W säkert mycket goda, det är bara att komma hit och provsnusa.

Igår skulle vi ju egentligen bara ta några öl, men det slutade som så många gånger förr med att vi dansade oss svettiga på Pustervik, ombyggt och allt som det blivit har det tappat lite av sin känsla, tyvärr.
Nu är det bara att gå påt igen, Eric och Kricke är på väg hit, sen väntar ingenting, tillslut vill jag sova i en annan del av stan.