Tillbaka

Tillbaka igen, igår kom det en ny dator på posten, det känns bra, jag känner mig inte lika avskärmad från omvärlden längre.
Fast det är jävligt synd att man bli påtvingad windows vista och en massa andra skit program, jag vill inte ha skit program. Jag vill inte ge efter för överheten.
Så har vi det här problemet med lösenord igen, "Ditt lösenord måste innehålla minst 10st tecken" men fuck you, mitt lösenord innehåller 6st tecken och jag vill använda det.

Läste nyss i tidnigen en artikel om vinterkräksjukan. "Vinterkräksjukan drabbar västsverige" var rubriken. Vårdavdelningar på flera olika sjukhus har stängts och det är ett fruktansvärt raballder.
Det hela är ju lite märkligt, jag har aldrig själv hört talas som någon som fått kräksjukan, eller ens om någon som känner någon som känner nångon. Det hela är sjukt märkligt, finns vinterkräksjukan?

das komputer

Sådär då har de skett, i torsdags då jag kom hem efter jobbet hade min dator klappat ihop och kilat vidare. Tyst stod den där på golvet, gav inte ifrån sig minsta ljud, inte ens en blinkning.
Efter åtskilliga återupplivningsförsök gav jag så tillslut upp, det fanns ingen mening med att fortsätta längre, lura sig själv med att nästa gång så, nästa gång vaknar den till liv.
Döden inträffade någon gång mellan 12.15-16.20 den 8/11-07.

I sex år du givit mig lycka och nöje, spelat upp film och musik för mig, hjälp mig knyta många nya vänskapsband och hela tiden stöttat mig i mina studier, vad skulle jag idag vara ifall jag inte haft dig vid min sida.Men nu tar jag farväl och låter dig bland elektronikavfall på närmaste återvinningsstation få vila.

skitbok

Fy fan vad sunkigt det känns att vi alla har sålt oss till facebook. Facebook äger flera miljoner personer foton, åsikter och texter och kan väl i princip använda dem till lite vad de vill.Känns ju inte helt OK. Cristoffer hade kanske en poäng då han menar på att han inte gillar att bli taggad i diverse album.
Men nu är det försent, nu är vi alla objekt kommersiell offentliggörning.

Chocken

Hemtenor, essäskrivningar och gruppuppgifter har hoppat sig på varandra den senaste tiden och det känns inte som att jag gjort mycket annat än att suttit framför Word med händerna vid tangentbordet och huvudet djupt nedsjunket i böcker och anteckningar sedan terminsstarten. Det känns att man går i skolan, det känns även som att kraven har på oss studenter har höjts ett par snäpp nu i fördjupningskursen, det är väl som det ska och jag tycker det är jobbigt och tyngande samtidigt som det är roligt. Allt väl så långt. Får väl se om det blir någon åtta sidors text om skoluniform tills på söndag, hittills har det gått över förväntan.

Apropå Word och datorer så är jag snart i nöd av en ny mackapär, ett ändlöst tuggande mot hårddisken, laddningstider som kan få vem som helst att börja skriva på skrivmaskin och ett evigt varnande om hårddiskutrymme då den droppar in under 200Mb. Snart är nog loppet kört för min gamla trotjänare. Den har hängt med i runda slängar sedan 11septermetsmällen vill jag minnas, utan någon from av uppgradering förutom byte av ett bränt grafikkort. Det kan inte vara många som klarar av.

Och så slutliten till chocken.
Häromkvällen läste jag ut den näst sista Harry Potterboken, och även om jag på ett ungefär visste hur den skulle sluta så blev jag mäkta förvånad av tillvägagångssättet, jag som alltid trott annorlunda, det fick mina hela grundvalar att skälva. Hur i helvete, jag som alltid litat till den rådande ordningen. Jag vägrar faktiskt att tro på det.
Spoilers undanbedes.