undersökning

Det har framkommit önskningar om att jag bör uppdatera mig blogg, och det snarast.

Så vad ska jag berätta, jo idag fick jag vara med i en marknadsundersökning angående mina snabbmatsvanor, kul tänkte jag, eftersom att de är nästintill obefintliga. Men men, alla svar är viktigt, det vet jag som läst 10 poäng statistik.

Hur som helt visade det sig ganska så snart att det var McDonalds som låg bakom undersökningen, då det började med ett par uppvärmningsfrågor för att sedan gå vidare in på hur ofta jag besöker ovannämnda restaurant, vad jag tycker om den och ifall jag hellre besöker någon av dess konkurrenter. De har sjukt höga tankar om sig själva, klicka på bilden.

Mycket spännande var det i alla fall. Fast den här gången fick jag inte hem några smakprov, som den gången jag skulle testa snus, fy fan. Skicka hem snusdosor till en som slutat snusa. Så lågt.

Idag hittade jag en skitsnygg väska på stan som jag aldrig kommer ha råd att köpa. Men man kan ju få drömma.

ett år

Sådär, idag firar jag och min lya här ett år tillsammans, mycket har vi varit med om, både sorg och glädje, men mest glädje. Ja mycket kul har vi haft.

Själva firandet går lite segt, då den ena av oss var ute och slirade på stadens gator alldeles för sent igår kväll, vilket har resulterat i att han idag sitter med en fruktansvärd huvudvärk. Han menar på att ölen på andra lång är förrädiska.

Men nu har vi i alla fall tagit tag i dagen, bördbaket står på jäsning och senare ska vi laga något gått till middag, kanske något med feta ost, kanske inte, vi får se, jag och lägenheten på tu man hand.
Haha så kul, hittade en fin bild över Högsbo, och som alla förstår är det vid den röda pluppen jag bor.

Måste kanske tyvärr lämna den ensam sen framåt kvällen, då de inte är en omöjlighet att det blir dans i natt också, ja menar lika bra att fortsätta i de spår man kör i, varför byta fil, varför spara på pengar som man ändå inte har, de tar ju ändå slut förr eller senare.

Skulle kunna lägga upp lite bilder från igår, men eftersom att vi alla ser så gräsliga ut så tror jag att jag struntar i det, måste vara något fel på min kamera, kanske tappat den i backen för många gånger.

posten, pesten, peston

Eftersom att jag inte plitat ner något här på flera dagar så är det väl dags att ge en liten lägesrapport igen.
Status: Det har inte hänt så mycket i veckan, fast det är ju bara tisdag, och än kan det mycket hända

Fast idag fick jag post. Post av posten där de meddelade att de inte kunnat genomföra en leverans av att brev jag postat för, låt se, två veckor sedan. På mitt returnerade kuvert fanns en gul påklistrad lapp med texten "Ofullständigt frankerad" jag hade ingen aning om att posten (trots de otroliga nedskärningarna) faktiskt vägde alla brev de får in, men man lär sig något varje dag.
Jag ber så mycket om ursäkt jag har ingen våg, och absolut ingen brevvåg, jag vet att det står en brevvåg på kontoret i min fars barndomshem, jag hade ju kunnat använda den för att väga mitt brev, men det hade jag inte en tanke på då jag la brevet på lådan. Men jag tog till mig kritiken och satta denna gång på två frimärken. Men nu slog det mig då jag kollade postens hemsida, två frimärken tillåter leverans av 100g, tänk ifall mitt brev väger mer än 100g, det innehåller trots allt fem stycket A4-ark. Tänk ifall det kommer tillbaka igen, det blir en dyr affär det här.

länge leve festen

Igår gick jag ensam på spelning, en gratis sådan visserligen, men ensam likväl, publiken var ganska så trött och frusen, hösten tyckts ha kommit lite tidigare i år, eller har sommaren aldrig varit här.

Sen träffade jag vänner, i ren protest mot att betala inträde för att dricka billig öl, gick vi istället och drack dyra öl.

Kvällen slutade med regn och tuff, röjig Belgisk (inte fransk) electro på tokigt hög volym, där dansade publiken desto mer, även om den till stor del bestod av fulla tonåringar.

ansikten

Den nya Internethypen måste helt klart vara facebook, alla, verkligen alla har det, ett internationellt överbyggande nätverk av ansikten, jag hittar fler människor jag känner igen här än om jag skulle kolla i min skolkatalog från lågstadiet, alla har det, förutom min syrra då hon menar att det bara är äldre som hänger där. Jag vet inte, men i så fall tillhör väl jag de äldre och det är väl bara att acceptera.

Men efter som helgon känns lagom fräscht, skunken går på lågvarv, bilddagboken aldrig fungerar och myspace är ett stor koloss av ryggdunkade och marknadsförande så söker väl vi vanliga användarna oss vidare, eller enligt min syrra –”de äldre” nu låter jag som värsta Communitysnubben, och vissa av mina vänner skulle kanske även hävda att jag är det, jag själv vill mena att jag inte är värre än någon annan.

Inte så att jag nu hyllar facebook till skyarna, visst det är en trevlig blandning av community och bildvisningssajt, men det är fullt av en massa märkliga och störande små applikationer som vill att man ska ranka sin vänskapslista, skicka presenter, göra en massa olika quiz plus en hel del till som jag inte vet vad de innebär eftersom att jag inte orkar läsa vad som står.

Men visst är det väl trevligt att skriva medelanden och lägga upp bilder, fast jag vet inte, kanske borde man tänka sig för innan man publicerar bilder på sig själv och sina vänner, vad som en gång lagts upp på Internet kommer alltid att finnas där och går inte att få tillbaka, speciellt nu då det aldrig tidigare vart så många rapporteringar och varningar om närmobbing och sexuella överfall som grundar sig i kommunikation över Internet. Men visst den fira publikationen måste få stå över det, och ovantående problemet ligger som vanligt på en mycket djupare nivå än så.

En annan fråga man kan fråga är varför jag sitter här och recenserar ett community samt slänger in moralkakor, mycket märkligt, men jag har väl lite tråkigt antar jag.

Men snart ska jag snart iväg och dricka öl.

Musikfest

Som vanligt på söndagar är jag för trött för att orka skriva något av värde, men idag hävdar jag att det är Bo´s fel. Eftersom att hon kom med kommentaren –”Krake, nu ska vi drick öl som att det inte finns någon morgondag”. Nu önskar jag att den där morgondagen aldrig kommit.

Helgen har varit en ända stor musikfest, som började på wish redan i onsdags sedan dess har det fortsatt med öl och musik ända tills sent igår natt.

Jag orkar inte skriva en massa strunt om hur grymma alla spelningar varit, eller hur varmt det har varit eller när jag tyckte att det var viktigare att se Regina Spektors spelning än att stå och prata med läkare utan gränser.

Det finns en massa bilder på facebook, för den som är intresserad, fast man måste nog bli vän med mig för att kunna se dem.

På begäran: Tågresa i djurvagnen

Idag for jag med tåg från Motala till Göteborg med det obligatoriska bytet i Hallsberg. Jag var på plats vid Motala Centralstation i god tid då jag vet att det nästan alltid är strul med tågen på sträckan Mjölby – Örebro och vice versa. Senast då jag åkte var tåget ersatt av buss, en buss som aldrig dök upp, och gången innan dess saknades vagnen där jag enlig biljetten skulle sitta, då fick jag stå och hänga med ett gäng fjuniga värnpliktiga i bistrovagnen.

Men idag så stod tåget på perrongen då jag kom, och inte var det något uttjänt gammalt regionaltåg heller utan ett nytt fint Regina-tåg, jag vet att de heter Regina efter som att jag jobbat med tåg under sommaren. Det är de tågen som ser ut lite som bantade x-2000. ”Regina” är nog ett flashigare namn för ”Regional” tror jag, lite mer personligt så att säga.

Resan till Hallsberg var mycket behaglig, konduktören, tågvärd eller vad det heter spexade till det hela genom att kalla folk för madame, monsieur eller herrskapet då han tilltalade passagerarna. Tåget hade luftkonditionering och mitt emot mig satt en man som var mycket lik Willy Strid i ”Hem till Byn”, men så var det nog inte för han är väl död.

Resan hade börjat mycket bra och väl i Hallsberg kände jag mig positivt inställd till fortsättningen, vilket skulle visa sig vara att hoppas på för mycket.

Göteborgståget rullade in, jag kollade på min biljett, vagn nummer 17, 17 jag känner igen det, tänkte jag, har nog åkt i vagn nummer 17 förut. När jag steg in i salongen som det kallas, visade det sig att mina aningar var korrekta. Vagn nummer 17 är djurvagnen, eller husdjursvagnen. Jag möttes först av en otrolig hetta, ingen luftkonditionering här inte, alla fönster var uppdragna, sedan slog stanken av djur emot mig, svettiga katter, hundar, råttor, mattar och hussar satt om varandra. Jag klämde mig ner bland ett par kattägare. Visste inte om jag skulle andas genom näsan eller munnen. Stekande hetta, stillastående luft, djur, tjattrande djurägare och avsaknad av snus gjorde resan nästintill outhärdlig. Fråga mig inte hur jag överlevde för det minns jag inte.

Det övriga klienteriet bestod av ett grovhånglande par, samt två emokids. De verkade inte det mista berörda av den absurda situationen, utan fortsatte ihärdigt att smaska på varandra som nyförälskade gör, respektive smaska godis som emokids gör.

Efter över två timmars resa i vagnen från helvetet fick jag äntligen rusa ut i Göteborgsluften, där jag möttes av ett mindre kaos av turister, alkoholister och över fulla spårvagnar, som som till min stora glädje inte luktade blöt hund

slut

Nu har jag slutat, sagt hej då till männen på jobbet (det är bara män som jobbar där) sagt hej då till chefen, vi har samma förnamn vilket han tycker är mycket festligt, han tycker jag ska skaffa krulligt hår som han, skägg som han och en glidar motorcykel som han. Han menade att jag är på god väg då våran hårfärg liknar varandras, eftersom jag färgat mitt.
Det är jobbigt med chefer som hela tiden måste skämta, lite krystat känns det som man måste skratta med. Fast bättre det än chefer som är dynget-runt-sura, aldrig nöjda och man får ta all skit, oavsett ifall det finns något att skälla på eller inte, jag har haft sådana också, chefer som hela tiden måste hålla sin auktoritära ställning uppe genom att trycka ner sina anställda. Då var det varje morgon en pina att gå till jobbet, varje kväll man skulle gå och lägga sig hade man en klump i magen. Då är det faktiskt bättre ifall man kommer undan med ett litet tillgjort skratt.

Undrar ifall jag får någon lön den här gången, då på det andra stället med den hemska chefen för 6 år sedan, vilket för övrigt var mitt första riktiga jobb, innan dess hade jag bara jobbat svart för far min, då fick jag hur som helst ingen lön. Detta upptäckte jag först två veckor efter löning då jag skulle ta ut en större summa för att betala en resa. Mitt konto som borde innehålla ungefär 10 000, var helt tomt. Kvinnan på min bank blev mycket upprörd minns jag, så här fick det inte gå till. Hon ringde upp chefen och med en imponerade ton skällde hon ut honom. Jag som endast vågat säga "Ja" "Nej" "Ja så fort jag är klar med det här" kände en glädje inombords, äntligen någon som sätter honom på plats. Hans ynkliga förklaring till den uteblivna utbetalningen var att "det var nått fel på mitt kontonummer" och att "Vi har försökt få tag på dej, men du har inte svarat på telefonen" Sån jävla bullshit. Han sa också att jag var välkommen tillbaka ifall jag ville jobba mer. -"In your dreams Mr Bladelius
Tillslut kom jag i alla fall levande därifrån, med min lön (i kontanter) för att aldrig återvända. Två veckor senare tog jag föresten mitt körkort erinrar jag mig nu helt apropå ingenting.