Våren har kommit och snart är sommaren här. Skoltröttheten börjar på alvar ta ut sin rätt. Perfekt såhär lagom till att en uppsats ska skrivas. Det märks kanske tydligast på att jag istället för att läsa igenom tidigare forskning om tidningsspråk och genreskrivning eller vad det nu är för forskning jag ska anknyta till, istället skriver blogg.
Det känns som att jag den senaste tiden blivit så fruktansvärt lat att det enda motmedlet jag kan komma på är att sätta upp schemalagda aktiviteter för min dagliga verksamhet. Som det är nu går inte att ha det. Jag menar, frukost till 09.30, sedan kolla mail och facebook, sedan lite fotoredigering och runtsurfande på diverse fotosidor, först efter det lite studier, och så vidare och så vidare. Det här med frihet under ansvar är inget för mig. Jag är som ett litet barn. Jag tar första bästa chans till att slippa undan. Tydliga regler och ramar för vad som är acceptabelt är vad jag behöver. Nu är det väl snart dags för lunch också.
Säga vad man vill om Jan Björklund men för att vara konsekvent kan man då inte beskylla honom för. Hans vanliga mantra brukar gå ut ungefär på att Sveriges elever är för dåliga i skolan och att de måste plugga mer, Sverige har ju världens sämsta skola. Det här styrker han med hjälp av tvivelaktiga undersökningar som vad det har visat sig inte är statistiskt säkerställda, vilket ungefär innebär att de undersökta enheterna är för få för att det givna resultatet ska kunna stämma.
Men ok, utbildning är bra, vi kan aldrig lära oss för mycket. Dessutom tror jag att utbildning är den bästa vägen för att skapa bra, aktiva och engagerade samhällsmedborgare. Som fullföljer sina demokratiska skyldigheter, dvs. att rösta, som säger ifrån då de ser orättvisor, som känner empati och solidaritet för andra samhällsmedborgare, som håller sig inom den föreskrivna lagens ramar och som håller en sund och kritiskt ställning till allt som sägs i media och reklam. Vanliga förnuftiga människor helt enkelt. Björklund tycker vi ska läsa mer naturämnen, vi ska räkna matte och studera kemi och fysik, så att vi kan göra stora internationella framgångar, och mäta oss med den internationella konkurrensen, som han så fint uttrycker det. Visst naturvetenskap är viktigt, forskning inom teknik och medicin och allt sånt. Men personligen tycker jag att han missar viktiga delar. Samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen är precis lika viktiga. Samhället behöver ett humant kapital som består i mer än bara ingenjörer. Det behövs även såklart humanister, konstnärer, journalister och författare som kan visa oss att det finns andra värden här i livet än pengar, som kan få samhället att utvecklas på ett kreativt sätt, och inte enbart nyttomaximerande. Nu har jag svävat ut nog och det jag egentligen skulle skriva om rör högskolebehörigheten. Björklund sade igår att gymnasieprogrammen ska göras om, de ska delas upp i en ämnesinriktad och en yrkesinriktad. Ett antal program som kommer att ge en kompetens för att ha rätt att söka till högskola eller universitet och ett par utbildningar där den kompetensen inte kommer att ges. Man ska alltså när man är 15 år vid sitt gymnasieval avgöra ifall man i framtiden ska satsa på att läsa vidare på universitet eller ej. Nu kanske ni säger, ja men komvux då, man kan ju alltid läsa till den där högskolekompetensen. Jovisst än så länge är det en möjlig väg att gå, en väg jag själv tog en gång i tiden. Men märk väl att alliansen inte är så förtjust i det här med komvux. Man ska inte få hur många chanser som helst. En gång borde räcka för alla, vilket har avspeglat sig i att antalet platser på komvux har minskat med 30% eller 30000 platser om man så vill. Så här får Björklund sina elitklasser helt automatiskt, här skapas på ett elegant sätt ett A och B lag, agnarna skiljs från vetet i ett tidigt stadium av livet för att sedan mer aldrig behöva beblandas, behöver jag nämna hur stor inverkan den sociala bakgrunden har på den 15 åriga elev som ska göra sitt gymnasieval. Det val man gör som 15 åring får man alltså leva med resten av livet. Ordningen är återställd, arbetare förblir arbetare och borgare förblir borgare. Samhällets klasser är för ännu en tid framöver säkrade.
Igår hände det stora saker, prinsessan fick sin prins, halva Ockelbo och allt medieutrymme. För igår verkande det inte finns något som var mer viktigt att rapportera om för våra nyhetsprogram än den royalistiska förlovningen. Det var extrainsatta program och experter som skulle uttala sig. Den högt aktade hovreportern från tidningen Queen var intervjuad och hade mycket viktigt att säga. Queen? denna välkända och respekterade tidning som alltid gör de mest skarpsynta samhällsanalyserna. Andra fjantar från svensk damtidning och monarkistiska föreningen har också fått uttala sig. Och de flesta uttal lät som ”- Ja, men det är väl härligt med lite kunglig glamor”, ”- Äntlgen, de som har väntat så länge” eller ”- Det här är det största som hänt sen kungen och Silvia gifte sig”. Vilken värld lever de här människorna i??????????
Folk i Rosengård har i åratal bott i mögliga lägenheter för att fastighetsbolaget inte bryr sig, industrin och ekonomin går åt helvete, Gazaremsan är fortfarande sönderbombad ect, ect, etc. Men tydligen är det Vickans och Daniels förlovning som är det största som hänt Sverige sedan 70-talet.
- Jaja, men då är det väl så.
Nu är det bara vänta på att de ska få gifta sig om ett år så att Vickan och Daniel sedan kan sätta igång och avla fram ett par arvingar till huset Bernadotte. Inte nog med att hon knappt för vara tillsammans med vem hon vill, hon måste agera avelssto också, kanske vill hon inte ens ha några snorungar. Hela tiden hör vi att det var länge sedan monarkin hade så här stark ställning, men det beror endast på att tabloidpressen med sin journalistik underblåser ett fördummande av befolkningen. För ingen människa som är vid sina sinnens fulla bruk kan väl ge stöd åt en institution där personer ärver sitt liv, ett liv som präglas av ett obefintligt privatliv, där allt är inrutat snyggt och prydligt, skyddat från den riktiga verkligheten och där möjligheten till att med egna val forma sitt liv är starkt begränsad. Att de stackars människorna lever i en lyx av överflöd som bekostas av oss skattebetalare är även det helt bisarrt. Det är synd om människorna, avveckla monarkin och befria Victoria och Daniel.
Idag tänker jag inte vara så förbaskat seriös, någon måtta måste det ju få vara. Alla har rätt till att skriva viss kvantitet av meningslösa ordkombinationer.
Så här ligger det till, i år bestämde jag mig för att sätta upp ett antal nyårslöften, närmare bestämt två stycken. Två stycken enkla och förhoppningsvis uppnåeliga löften. Inget som så att säga inverkar på den personliga livsstilen.
Mina val föll på att jag under året ska fotografera mera samt att se till att finna mer ny intressant musik. Helt enkelt lite bejakande av själ och kreativitet. Mina fösta tankar om fotograferandet var en bild om dagen, för det hade jag läst i nån fotoblogg att det var bra om man ville utvecklas. Men eftersom att det är mitt i vintern och obefintligt med ljus så skulle det mest resultera i inomhusfoton föreställande kaffekoppar och vattenkranar så jag beslöt att överge det målet för att istället fokusera på en bild i veckan som jag också är nöjd med. Musikbiten gick ut på ett band/artist i månaden, inte svårare eller mer komplicerat än så.
Nu sådär en två månader senare kan det vara tid för en första utvärdering. Blev det några bilder, blev det någon musik. Fotograferandet går helt ok faktiskt, varje vecka tillkommer det en ny bild i mappen som jag valt att döpa till 2009. Angående musiken har det hela utvecklats till en smärre katastrof, jag tror inte att en endaste ny ton har ljudit ur mina högtalare sedan i december. Så här kan jag bara inte ha det, jag saknar förr i världen då man kunde finna ny och spännande musik överallt. Vad har hänt, har jag tappat intuitionen.
På grund av ovanstående uppmanar jag nu till namedropping i kommentatorsfältet. Jag är tacksam för alla bidrag och lovar att lyssna dem alla.
Nu är det dags att lämna fildelardebatten för det sker andra spännande saker i maktens boning.
Fighten mellan Kärnkraft och förnyelsebara energikällor går vidare, regeringen har brutit mot vad de sa innan valet att inte ta några beslut om kärnkraften inom den här mandatperioden, och nu istället kommit fram att nya kärnreaktorer får byggas av den som har råd. Mr Burns någon.
Debatten har alltså tagit fart igen, företrädarna säger att kärnkraft är bra för det släpper inte ut något föroreningar och de genererar så mycket energi att vi inte behöver olje- eller kolkraftverk, dessutom säkrar det energin till industrin, ett kärnkfraftverk tar bara en sådär 10-15 år att bygga, så lagom tills jag fyller 40 kan vi ha räddat klimatet, hoppas inte polerna har smält innan dess bara.
Nej kärnkraft är dåligt för det är en dyr och omodern teknik, säger de som är emot, det hämmar utvecklingen av teknik för förnybar energi. Den innebär ett stort risktagande med de olyckor som kan inträffa med katastrofala följder. Dessutom har vi ingenstans att göra av det radioaktiva avfall som blir följden av kärnkrafts drift, för att gräva ned det i berggrunden kan väl knappast ses som en bra lösningen. Det påminner mycket om uttrycket ”stoppa huvudet i sanden” och blunda för problemen. Vi kan inte bara tänka på oss som lever nu, vi måste tänka på dem som kommer att leva i framtiden, om 100- 200 och 500 år osv.
Men vi måste kanske väga det här mot den utmaning klimatförändringarna för med sig. Kärnkraften släpper förutom gammalt uran och plutonium bara ut lite ofarligt varmvatten som man i sin tur kan ta till vara och värma hus eller simbassänger med. Det här verkar regeringen har nappat på och nu är det Maud som står på kärnkraftsbarrikaderna och skanderar kärnkraft åt alla.
Men jag har en mycket bättre och mer heltäckande lösning, som kommer få en mycket större inverkan på världsmiljön, som dessutom innebär att vi kan åka hur mycket bil och flygplan vi vill utan att släppa ut någon koldioxid.
Vi tar helt enkelt USA’s och Sovjets beprövade Kalla Kriget-metoder, de hade kärnkfraftsdrivna ubåtar som kunde åka hur långt som helst och vara under vatten hur länge som helst.
Vi sätter helt enkelt in kärnreaktorer i alla båtar, bilar, motorcyklar, mopeder och flygplan så har vi löst drivmedelsfrågan för gått. Vi kan åka till Thailand flera gånger per år utan att ha dåligt samvete för miljön. Dessutom är det bra för Sveriges ekonomi, det finns nämligen massor med uran i den svenska berggrunden som bara väntar på att grävas upp och klyvas i en kärnreaktor.
Varning. Det kan förekomma spår av Cynism och sarkasm i inlägget, men bara ytterst lite. Känner du obehag kontakta genast psykolog. Eller slå på Nordpolen med Skimret.
För att spinna vidare på föregående inlägg så fortsätter vandringen på temat musik och industri. Musikindustri. För visst är det väl så att det är musikindustrin som jämrar sig mest i nedladdningsdebatten. Fan tro’t, när de förmodligen bränner ofantliga summor på reklam för sina artister, utan att de sedan få dessa tillbaka genom ökad försäljning så är det klart de blir sura. Deras marknadsstrategier fungerar inte längre. Människor vill inte betala för skit länge, med de tar det gärna om det är gratis. Gratis är ju alltid gott. Tomma burkar skramlar som sagt mest. Musikindustrin sjunger sin klagosång och artisternas och musikens tid är förbi? Ne så är det självklart inte, men det är väl inte konstig att folk inte vill betala för deras musik när den är så förbannat dålig och intetsägande. Jag nämner inga namn, men det finns ju en del kommersiella krafter i det här landet och i hela världen som trodde de kommit på det ultimata sätter för överlevnad. En pakt där några aktörer är producenter av musiken, några andra distrubutör av musiken, låt oss kalla dem hit- radio- eller tv-kanaler, krydda det hela med lite härlig reklam för hamburgare, mobilringsignaler och finlandskryssningar. Låt de icke ont anande människorna betala hela kalaset genom konsumtion av just skärpmusik, skräpmat och skärpsemestrar. Men någonstans gick det fel, hamburgare och Finlandsresor sålde lika bra som aldrig förr, men något hade hänt på musiksidan. När folk upptäckte att musik fann att tillgå helt gratis var det ingen som ville betala för den längre. Inte så konstigt, de som lyssnar på dessa radiostationer är egentligen inte intresserade av musik. Så varför skulle de då vilja betala för den. Det vore ju som att jag skulle betala för att gå på fotboll, ne just det inte troligt. Den enda anledningen till att de står ut med att lyssna på det detta reklamradioskval. Det är att de helt enkelt inte hör hur musiken låter, de har möjlighet att koppla bort den och slipper på så vis störas av den. Skivor och musik säljer fortfarande, produkter som är av hög kvalité och som uppskattas av sin publik kommer alltid att sälja sig själva. Men då man utnyttjar människors godtrohet och massproducerar saker till dem som de egentligen inte behöver kommer man förhoppningsvis förr eller senare att skjuta sig i foten. Vi kan bara hoppas att massmusikindustrin och reklamradion går en snabb död till mötes. Det skulle rädda många människors ur den djupa koma de befinner sig i och på så vis vara till oerhörd nytta för samhället, jag tror tamejfan att mängden våldbrott och machoattityd skulle minska.
Nu gäller det att tanka och ladda ner allt vad man bara kan. För snart kommer ipred-lagen att röstas igenom. Då kommer privatföretag i form av skiv- och filmbolag att böja jaga folk som laddar ned. Eller ännu värre, det kommer att uppstå små företag som på uppdrag av film- och skivindustrin jagar piratkopierare åt dem. Detta finansierat med egna medel, utan att behöva koppla in polisen. Jättesmidigt. De ges helt enkelt makten att ta lagen i egna händer. De ges rätten att bedriva egna utredningar om misstänkta brott, sådant som i rättsstater brukar vara polisens och åklagarens uppgifter.
Ja sedan skickar de helt enkelt hem en räkning på några månadslöner för uteblivna intäkter.
Det är inte så att jag förespråkar nedladdning av uppehållsskyddat material. Även jag förstår att musiker, filmmakare och programmerare måste få betalt för sina produkter. Det är bara det att det ligger ett problem i att tekniska framgångar och lagstiftning inte ligger i fas, och jag tror inte man kommer tillrätta med problemet genom att förbjuda, straffa och skuldsätta. En mer framgångsrik väg att gå borde vara att skapa kommunikationsvägar och möjligheter för den här typen av konsumtion. Spotify var väl en OK idé ,men nu har de tydligen blivit tvungen att begränsa sitt utbud av musik och det antal gånger man kan lyssna. Så där sprack väl den lösningen.
Det mest otäcka med hela lagen är väl annars just att företagen tillåts att bedriva egna utredningar mot privatpersoner och man kan här vara lite cynisk och mena att de stora skiv- och filmbolagen inte bryr sig ett smack om rättvisa, utan det viktiga är att få någon straffad och få in sitt skadestånd.
