Chocken

Hemtenor, essäskrivningar och gruppuppgifter har hoppat sig på varandra den senaste tiden och det känns inte som att jag gjort mycket annat än att suttit framför Word med händerna vid tangentbordet och huvudet djupt nedsjunket i böcker och anteckningar sedan terminsstarten. Det känns att man går i skolan, det känns även som att kraven har på oss studenter har höjts ett par snäpp nu i fördjupningskursen, det är väl som det ska och jag tycker det är jobbigt och tyngande samtidigt som det är roligt. Allt väl så långt. Får väl se om det blir någon åtta sidors text om skoluniform tills på söndag, hittills har det gått över förväntan.

Apropå Word och datorer så är jag snart i nöd av en ny mackapär, ett ändlöst tuggande mot hårddisken, laddningstider som kan få vem som helst att börja skriva på skrivmaskin och ett evigt varnande om hårddiskutrymme då den droppar in under 200Mb. Snart är nog loppet kört för min gamla trotjänare. Den har hängt med i runda slängar sedan 11septermetsmällen vill jag minnas, utan någon from av uppgradering förutom byte av ett bränt grafikkort. Det kan inte vara många som klarar av.

Och så slutliten till chocken.
Häromkvällen läste jag ut den näst sista Harry Potterboken, och även om jag på ett ungefär visste hur den skulle sluta så blev jag mäkta förvånad av tillvägagångssättet, jag som alltid trott annorlunda, det fick mina hela grundvalar att skälva. Hur i helvete, jag som alltid litat till den rådande ordningen. Jag vägrar faktiskt att tro på det.
Spoilers undanbedes.