Nu har jag slutat, sagt hej då till männen på jobbet (det är bara män som jobbar där) sagt hej då till chefen, vi har samma förnamn vilket han tycker är mycket festligt, han tycker jag ska skaffa krulligt hår som han, skägg som han och en glidar motorcykel som han. Han menade att jag är på god väg då våran hårfärg liknar varandras, eftersom jag färgat mitt.
Det är jobbigt med chefer som hela tiden måste skämta, lite krystat känns det som man måste skratta med. Fast bättre det än chefer som är dynget-runt-sura, aldrig nöjda och man får ta all skit, oavsett ifall det finns något att skälla på eller inte, jag har haft sådana också, chefer som hela tiden måste hålla sin auktoritära ställning uppe genom att trycka ner sina anställda. Då var det varje morgon en pina att gå till jobbet, varje kväll man skulle gå och lägga sig hade man en klump i magen. Då är det faktiskt bättre ifall man kommer undan med ett litet tillgjort skratt.
Undrar ifall jag får någon lön den här gången, då på det andra stället med den hemska chefen för 6 år sedan, vilket för övrigt var mitt första riktiga jobb, innan dess hade jag bara jobbat svart för far min, då fick jag hur som helst ingen lön. Detta upptäckte jag först två veckor efter löning då jag skulle ta ut en större summa för att betala en resa. Mitt konto som borde innehålla ungefär 10 000, var helt tomt. Kvinnan på min bank blev mycket upprörd minns jag, så här fick det inte gå till. Hon ringde upp chefen och med en imponerade ton skällde hon ut honom. Jag som endast vågat säga "Ja" "Nej" "Ja så fort jag är klar med det här" kände en glädje inombords, äntligen någon som sätter honom på plats. Hans ynkliga förklaring till den uteblivna utbetalningen var att "det var nått fel på mitt kontonummer" och att "Vi har försökt få tag på dej, men du har inte svarat på telefonen" Sån jävla bullshit. Han sa också att jag var välkommen tillbaka ifall jag ville jobba mer. -"In your dreams Mr Bladelius
Tillslut kom jag i alla fall levande därifrån, med min lön (i kontanter) för att aldrig återvända. Två veckor senare tog jag föresten mitt körkort erinrar jag mig nu helt apropå ingenting.
Det är jobbigt med chefer som hela tiden måste skämta, lite krystat känns det som man måste skratta med. Fast bättre det än chefer som är dynget-runt-sura, aldrig nöjda och man får ta all skit, oavsett ifall det finns något att skälla på eller inte, jag har haft sådana också, chefer som hela tiden måste hålla sin auktoritära ställning uppe genom att trycka ner sina anställda. Då var det varje morgon en pina att gå till jobbet, varje kväll man skulle gå och lägga sig hade man en klump i magen. Då är det faktiskt bättre ifall man kommer undan med ett litet tillgjort skratt.
Undrar ifall jag får någon lön den här gången, då på det andra stället med den hemska chefen för 6 år sedan, vilket för övrigt var mitt första riktiga jobb, innan dess hade jag bara jobbat svart för far min, då fick jag hur som helst ingen lön. Detta upptäckte jag först två veckor efter löning då jag skulle ta ut en större summa för att betala en resa. Mitt konto som borde innehålla ungefär 10 000, var helt tomt. Kvinnan på min bank blev mycket upprörd minns jag, så här fick det inte gå till. Hon ringde upp chefen och med en imponerade ton skällde hon ut honom. Jag som endast vågat säga "Ja" "Nej" "Ja så fort jag är klar med det här" kände en glädje inombords, äntligen någon som sätter honom på plats. Hans ynkliga förklaring till den uteblivna utbetalningen var att "det var nått fel på mitt kontonummer" och att "Vi har försökt få tag på dej, men du har inte svarat på telefonen" Sån jävla bullshit. Han sa också att jag var välkommen tillbaka ifall jag ville jobba mer. -"In your dreams Mr Bladelius
Tillslut kom jag i alla fall levande därifrån, med min lön (i kontanter) för att aldrig återvända. Två veckor senare tog jag föresten mitt körkort erinrar jag mig nu helt apropå ingenting.
3 kommentarer:
Slutet gott, allting gott,
ja, nästan som en liten saga.
Jag vill höra om tågresan i djurvagnen..
Skicka en kommentar