Så passerar ännu en helg genom våra liv för att aldrig mer komma igen.

Sådär, då var vecka 28 avklarad inga större missöden har inträffat, jag befinner mig fortfarande i Motala, jag läser böcker och ser på film.

Tro det eller ej men jag har lyckats med konststycket att skaffa mig ett jobb, vilket visserligen medför att jag måste stanna här ett tag till, men ett jobb är det i alla fall och jag kommer att få lön, Vilket resulterar i att jag faktiskt kommer att ha råd att gå på way out west och jag är så jävla lycklig för det, om jag skulle missa det så vet jag inte vad jag tar mig till, då ansvarar jag inte för konsekvenserna. Det får inte ske, ska köpa biljett så fort som möjligt, se till att hålla mig frisk och kry från diverse åkommor, hålla mig inomhus för att minimera risken för olyckor, vore ju snyggt om man bröt båda benen eller ryggen, fast det finns handikapplatser så det löser sig nog. Bara jag inte blir sjuk, fast jag blir aldrig sjuk, aldrig, aldrig, jag har inte varit sjuk på flera år.

I fredags hände det märkliga ting, inte nog med att Andreas bjöd alla på gmmal öl, utöver det så badade jag faktiskt, ni får tro vad ni vill, men det gjorde jag, visserligen i en utomhuspool men jag var under ytan likväl, anledningen till detta spontana utfall grundar sig endast i att jag ville vara med de andra då de efter badet skulle till att basta. Att bada var för mig inte som för dem, målet, utan badet var endast en transportsträcka för att få tillträde till bastun.

Igår utfördes ännu ett märkligt infall, jag och AM fick för oss att vi inte ville gå hem då utestället stängde, så vi tog varsin öl och gömde oss under ett bord. Vi var helt säkra på att de inte skulle hitta oss, men tji fick vi, de fann oss ganska så fort, och vi fick krypa fram från våra gömställen. Nu tänker jag hålla mig inne för ett tag framöver.