Igår var alltså den stora dagen, den 23 februari. Det har varit en lång väntan, fem år ungefär tror jag.
Men igår lät japanerna äntligen oss européer få sätta tänderna i deras senaste verk, jo jag talar självklart om Final Fantasy XII, det har alltså gott fem år sedan de sist släppte ifrån sig något vettigt, med risk för att få kritik nu, ett halvhjärtat hafsverk. Jo jag talar om det så hyllade nr 10, som jag egentligen inte gillade speciellt.
Det har varit en lång väntan, men väl värd, det här liret verkar bra, mycket bra, kanske inte i samma klass som nr7, men finns det nått som gör det, svar nej.
Jag trodde faktiskt inte att jag brydde mig längre, att jag blivit vuxen och så, men nejdå, jag smög mig lite försynt in på spelbutiken, som var full med småkids, roffade åt mig ett av exemplaren och gick med bestämda steg fram emot kassan, tjejen bakom disken frågade ifall jag hade förbeställt, va tänkte jag, måste man beställa, är det sån åtgång på dem, men det verkade inte vara några problem.
Jag betalade och fick mitt spel, stoppade snabbt ner det i väskan, och gick ännu snabbare ut ur affären, 24-åringar borde ha vuxit ifrån det här med tv-spel.
2 kommentarer:
Det är okej elias. Du behöver inte skämmas. Gav ifrån mig högljudda glädjeskri när jag i helgen insåg att man numera kan spela sonic the hedgehog på mobil telefonen. Samma grafik, samma ljud, samma välkända banor och gömda skatter som på mitt älskade Sega 16 bit! Haha, till och med samma boss i slutet på var tredje bana! Sorgligt men sant..... man blir aldrig för gammal för sånt. Håller tummarna för att mitt favoritspel "alex the kid" snart skall finnas i en mobil nära mig! Hehehe!
Haha, ja jag håller med. SEGA för life! Spelade aldrig nintendo. Men jag spelade också ett spel med kalle anka och hans vänner. Kommer inte ihåg vad det hette.... han va upptäcksresande i alla fall... hum... sen gillade jag Bonansa brothers med. Där kunde man ju va två spelare!
Skicka en kommentar