Filippa har åkt nu, eller hon åkte samtidig som jag imorse...
fan jag hatar att jag älskar henne. jag visste ju att det skulle bli såhär, visste det hela tiden, och ändå gjorde jag inte nått åt det... bara spelade med, lurade mig själv att jag skulle klara det.
inte ens skadeglädje, har man nån glädje av..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar