Min basilika har dött, den är helt torr och skrumpen. Brist på värmande solljus skulle jag gissa. Den har klarat sig länge ändå, nästan ett halvår, oj är det så länge sen.
Tiden springer iväg och man vet inte vart den tar vägen. Då, hemmagjord smörgåstårta och hemmagjort riskspel, födelsedagsfest med hemliga gäster.
Då var det vår, solens första värmande strålar visade sig, smälte snön och fick igång forsen på cykeltur. Då var det vår, sena kvällar med te och förväntningar.
Nu är det höst, en sommar har passerat utan uppfyllda förhoppningar.
4 kommentarer:
Prova att ge den sjukt mkt vatten, dom kan uppstå... det har mirakulöst hänt innan
Jo, jag har lyckats med det ett par gånger förut, men denna gång är det nog försent är jag rädd.
Du kan få lyssna på min :)
Jag trodde oxå att min basilika var död. Men precis som madde sa kan man med sjuk mycket vatten lyckas rädda dem! Lite konstgjord andning bara....
Förresten, jag tycker att hösten är ganska mysig. Man ska inte tappa hoppet å höstdeppa. De mesta fantstiska saker kan hända trotts att det är snöslask och november. Lovar! Pusså kram
Skicka en kommentar